August
Friday 27 March 2009 photo 1/1
|
Sjuk idag , det är inge roligt . Hade så jävla ont i halsen inatt så jag kunde inte svälja . :/ Hemma från jobbet idag alltså , jag har tråkigt. Ingen ridning ble det i veckan heller , oväntat ... Ska förhoppningsvis rida på torsdag . :) På Matilas födelsedag , grattis på dig ! Nu är du vuxen ;) <3 . På onsdag ska vi luncha tsm igen också , trevligt . :)
Nu ligger jag här och väntar på att jag kan åka till Daniel , vilket dröjer ett tag . :S . bevakar mailen slaviskt också ..
Jag får fan magsår av det här med ens framtid och sånt . Vilken högskolska man välja ? vad ska man välja för ämne ? ska man jobba först ett år ? Arbetsprover ökar pressen också . Jag har gjort det igen , tänkt utanför lådan. Sökt jobb i ENGLAND . Vad håller jag på med ? Kan jag inte bara nöja mig med ett vanligt svenne-liv? Jag kommer på massa bra ideer och blir alldeles till mig för jag vill verkligen åka härifrån och vara med om något jag aldrig upplevt förut, men sen kommer jag på en sak, En person som betyder så mkt mer än alla upplevelser och kunskaper i världen. Hur ska jag kunna lämna dig? Alla säger att det inte behöver betyda slutet, att man kan komma starkare ur det efteråt och det finns dom om klara det. Förhållanden på så långt avsånd.Jag vet att vi kan , jag tror det ! Men varför känns det då som slutet? Så mycket kan hända, så mycket kan vissna i brist på vatten, sol eller syre. Alla dessa mil som fylls med andra ögon, vi som bara ska ha ögon för varandra . Jag vet att jag inte kan ge upp mina drömmar , men du är den största drömmen av dom alla.
Jag antar att jag får se vad som händer, men jag hatar att inte veta. Vad kommer det blir av mitt liv. Jag kan bara göra en sak och det är att hoppas, hoppas på att det löser sig. Och att det är så som folk säger, att vi klarar det, att ingenting förändras . "1000 miles seems pretty far but they got plains, trains and cars", right ?
Det är väl i sånna här situtioner jag funder över varför jag inte ar en blogg att skriva av mig på istället för här ..
Jag vet inte vad jag vill , vart jag vill men jag vet en sak , det är att jag älskar dig Daniel .
Nu ligger jag här och väntar på att jag kan åka till Daniel , vilket dröjer ett tag . :S . bevakar mailen slaviskt också ..
Jag får fan magsår av det här med ens framtid och sånt . Vilken högskolska man välja ? vad ska man välja för ämne ? ska man jobba först ett år ? Arbetsprover ökar pressen också . Jag har gjort det igen , tänkt utanför lådan. Sökt jobb i ENGLAND . Vad håller jag på med ? Kan jag inte bara nöja mig med ett vanligt svenne-liv? Jag kommer på massa bra ideer och blir alldeles till mig för jag vill verkligen åka härifrån och vara med om något jag aldrig upplevt förut, men sen kommer jag på en sak, En person som betyder så mkt mer än alla upplevelser och kunskaper i världen. Hur ska jag kunna lämna dig? Alla säger att det inte behöver betyda slutet, att man kan komma starkare ur det efteråt och det finns dom om klara det. Förhållanden på så långt avsånd.Jag vet att vi kan , jag tror det ! Men varför känns det då som slutet? Så mycket kan hända, så mycket kan vissna i brist på vatten, sol eller syre. Alla dessa mil som fylls med andra ögon, vi som bara ska ha ögon för varandra . Jag vet att jag inte kan ge upp mina drömmar , men du är den största drömmen av dom alla.
Jag antar att jag får se vad som händer, men jag hatar att inte veta. Vad kommer det blir av mitt liv. Jag kan bara göra en sak och det är att hoppas, hoppas på att det löser sig. Och att det är så som folk säger, att vi klarar det, att ingenting förändras . "1000 miles seems pretty far but they got plains, trains and cars", right ?
Det är väl i sånna här situtioner jag funder över varför jag inte ar en blogg att skriva av mig på istället för här ..
Jag vet inte vad jag vill , vart jag vill men jag vet en sak , det är att jag älskar dig Daniel .
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/thesixthsense/347842819/
Visa toppen
Show footer