Wednesday 12 November 2008 photo 1/1
|
Dia Psalma
En skugga lägger sig över vår stad
när solen går ner bakom bergen i väst
det blir svalare och när vinden tar i
så säger du med lugnande röst
Lägg dina armar runt om mig
och håll mig hårt den stund
så kanske vi kan glömma allt
om ändå bara för en kort sekund
Vi har levt här tillsammans, i hela vårt liv
jag trodde det var här vi hade vår framtid
varför blir det såhär, det verker i min själ
när jag ser vårt hemland förstöras och brytas isär
Ingen vågar gå ur efter solen gått ner
och ingen vågar säga ett knyst
krypskyttarnas offer blir fler och fler
Sarajevo ligger öde och tyst
Allt är så förvirrat och fel
så komplicerat och svårt
kramar hårt din hand
och önskar att jag kunde förstå
Nånstans där inne i mig finns det ett hopp
om ett liv där inga kulor kan sätta stopp
en värld utan kalla sinnen, utan härdat stål
utan människor som säger att makt, är livets mål.
Kalla sinnen och härdat stål, är det vårat mål?
Directlink:
http://dayviews.com/theskitsystem/294411224/