12 March 2008
Sagan om malen.
Vår
I en månskensförsilvrad dal föddes en liten mal.
Ett törnesnår tog den fatt I fjärilarnas skog en natt.
Vår hoppfulla lilla själ skulle öd
Purpur, Röd ,Himmelsblå- Den dräkt den fått var grå! Fjärilarna var klädda i guld malens kläder var snö och mull.
Utseendet väckte förakt "Vi
"Solskenet är vårt - så ful som du är får du inte vara i ljuset här!, Flyg under månens gråbleka skal! Drick stjärnbrygd i natten, Tröstlösa
. Åt den som har skall vara givet Och den som är vacker får mest i livet. En börda att bära, det är det javisst. Alltid i livet kom malen sist.
Aldrig ville någon den väl. Det var tydligt den skulle tigas ihjäl! En midsommarkväll fick malen veta: "det finns andra som du, flyg ut och leta! Se ljuset som skimrar det ä
!" Lyckan steg nu i malens bröst Han flög Direkt mot sin nya tröst! Det var tungt , Men vår vän låt sig inte skrämma tänk ett ställe som faktiskt är
Så landade den och tog eld med detsamma, ljuset det sett var en brinnande flamma! Malen brann upp så slutade färden De vackra får alltid mest här i världen. Slut (bt
Direct link:
http://dayviews.com/thisla/2008/3/12/