August
Friday 24 December 2010 photo 1/1
|
Tomtenissarnas tragiska jul
(nu ännu hemskare)
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna knistra och glimma.
tio små tomtar i enslig gård decimeras vid midnattstimma.
tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
finns, som man säger, snart
inte mer.
inkråmet rinner ur snitten.
Står där så gråa vid lagårdsvägg nio små tomtar med lusiga skägg.
nionde tomte får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den
spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
rödare tomte väl man aldrig såg,
än den tomte som där uti drivan låg.
Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten,
härlig och fet
till åttan himlen han skickas.
Av gröten han åt så han sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardiner frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.
Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar i sjuan glupsk i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
katten grubblar och tänker.
blodet skvätter och stänker.
Istäckt är sjön där tomtarna går.
De är sex nu och ingen kan simma.
så när sjätte tomten snubblar och slår i isen ett hål,
så stundar hans sista timma.
Nedsänkt i vakens nattsvarta djup,
får han sin sista iskalla sup.
fast från båten man hämtar haken, finns där ingen tomte vaken.
Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr.
nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr.
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
tills han, som det heter,
ej längre är.
En medlem mindre av tomtarnas ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.
Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster
från stan och skjuter vilt med sin luger.
fyran han slungar yxan mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både långt och på nära håll,
ser nu fjärde tomten nu ut som ett såll.
Att slakta en gris nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken,
se när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängslig var doktorn kan vara,
och börjar uppgiver ana varthän han skall fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.
Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
fast det är visst något annat som rinner.
andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han gödsel på husbonns åker.
En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar han vore yngre.
Skulle inte ha gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.
Midvinternattens köld är hård.
under stjärnorna gnistra och glimma
inga tomtar finns kvar på vår gård.
de mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.
(nu ännu hemskare)
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna knistra och glimma.
tio små tomtar i enslig gård decimeras vid midnattstimma.
tionde tomten i snö sjunker ner,
blir avklippt av rävsax på mitten.
finns, som man säger, snart
inte mer.
inkråmet rinner ur snitten.
Står där så gråa vid lagårdsvägg nio små tomtar med lusiga skägg.
nionde tomte får istapp i knopp
far med rasande fart genom hela hans kropp.
Livsanden snabbt för den
spetsade tryter
i egna blodet nu tomtekräket flyter.
rödare tomte väl man aldrig såg,
än den tomte som där uti drivan låg.
Innanför dörren står gröten het.
Kring åtta små munnar det slickas.
Proppar i sig av gröten,
härlig och fet
till åttan himlen han skickas.
Av gröten han åt så han sprack.
De andra skraja som sjutton stack.
På stugans väggar och gardiner frans
strömmar åttonde tomtens hjärnsubstans.
Sju små tomtar får syn på en katt.
Katten är hungrig och svulten.
Slukar i sjuan glupsk i ett skvatt,
från tårna till luvprydda skulten.
I en springa i kattens tänder
syns ett par fingrar från tomtens händer.
katten grubblar och tänker.
blodet skvätter och stänker.
Istäckt är sjön där tomtarna går.
De är sex nu och ingen kan simma.
så när sjätte tomten snubblar och slår i isen ett hål,
så stundar hans sista timma.
Nedsänkt i vakens nattsvarta djup,
får han sin sista iskalla sup.
fast från båten man hämtar haken, finns där ingen tomte vaken.
Fem frusna tomtar skall tända en brasa
men veden är sur och vill inte ta fyr.
nummer fem hjälper till med en spritdränkt trasa,
men snubblar själv på elden som pyr.
Han sprattlar och skriker och bannar och svär,
tills han, som det heter,
ej längre är.
En medlem mindre av tomtarnas ätt.
Förtärs av de andra som tomtekotlett.
Fyra små tomtar skall hugga en gran
men hittar ingen som duger.
I skogen kommer en gangster
från stan och skjuter vilt med sin luger.
fyran han slungar yxan mot skurken,
men yxan är slö och monteringen murken.
Både långt och på nära håll,
ser nu fjärde tomten nu ut som ett såll.
Att slakta en gris nu tomtar tre.
De gör det med kniv som de brukar,
men trean får kniven i ljumsken,
se när grisen vid sticket hukar.
Han undrar ängslig var doktorn kan vara,
och börjar uppgiver ana varthän han skall fara.
Det går ej att stoppa allt blodet som sprutar
och ännu en tomte sin livsvandring slutar.
Ur sänghalmen kliver husbonn om natten.
Hans blåsa är stinn och vill tömma sitt vatten.
Han rumlar ut och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström.
fast det är visst något annat som rinner.
andra tomten i sörjan försvinner.
Till våren med blad och kråker
blir han gödsel på husbonns åker.
En enda tomte går runt i natten,
söker värme och mänsklig kontakt.
Känner sig hängig och ensam som katten.
Smyger sig in i stugan fast Karo är vakt.
Att husbonn sover hans hustru tror.
Men karln går till kammarn där husan bor.
Gubben är tung och husan är tyngre.
Tomten önskar han vore yngre.
Skulle inte ha gömt sig i husans madrass.
Kläms nu ihjäl under mänskligt lass.
Midvinternattens köld är hård.
under stjärnorna gnistra och glimma
inga tomtar finns kvar på vår gård.
de mötte sitt ödes timma.
Månen sänker sin tysta ban.
Snön lyser vit på fur och gran.
Snön lyser vit på taken.
Endast husan är naken.
Annons
Visa toppen
Show footer