Thursday 28 February 2008 photo 1/2
|
Den första morgonen jag vaknade utan dig kändes det så tomt och kallt Den första morgonen jag riktigt saknade dig för din dorf fanns ännu kvar överallt för jag visste att nu är det föralltid vi skilts åt, inte för en tid Och jag såg när du bestämde dig ditt spända ansikte fick en stillsam frid Jag saknar redan dina händer som rörde så mjukt emot min kind Vi som färdats genom såna länder bara sinnet når, förd utav en vind Den vinden som sökte oss om natten då vi förenat oss till kropp och själ och sen drog bort likt dimma över vatten när mörkret till ljuset sagt farväl Visst har jag lärt mig att respektera livet bara som det är Men det är så svårt att acceptera att du går när jag vill ha dig här Men det kanske blåser nya vindar en morgon när jag vaknar och jag ser, att även om det är nån man saknar, så finns det i livet mycket mer
Annons