Smakar på andranamn:
Axel, Gabriel, Juni, Nox, Torulv, Walter.

Tack! Dock är alla så bra på sina sätt och i olika kombinationer att jag lider jag av väldig svår beslutsångest. I ena stunden känner jag jättemycket för vissa namn, och i andra så känns de ganska blaha. Sen så vill jag gärna att min mor ska engagera sig och ge mig åtminstone ett namn, men hon är typ jättelikgiltig. Förutom när det kommer till "konstiga" namn, kan ju lova att hon kommer uttrycka stort misstycke om Nox framförallt. Så det är rätt trist.

Ja, det är jättetrist att det ska vara så. :/ Det kanske kan fungera att sätta dig med henne någon kväll framför TVn, eller i någon annan avslappnad situation, och prata lite om namn? Typ att öppna med att fråga om släktnamn, hur en kommer på vad en ger sitt barn för namn eller så, för att få henne att prata lite om det av sig själv?
Jag vet att min pappa reagerade lite "varför just... Elliot?" för att det antagligen lät som något en döper ett barn till, och inte något en dåvarande nittonåring väljer själv. Jag tror att just släktnamn kan vara en bra "konversationsöppnare". (Min pappa och jag pratade mycket om hur vi har ganska många vanliga "machonamn" i släkten: Erik, Göte, Mats, Viktor, Roger osv)

Det är en väldigt bra idé! Problemet är då att jag bor själv, och väldigt sällan talar/umgås med min familj. Har aldrig haft någon speciellt bra relation med min mamma, så det skulle kännas väldigt märkligt. Samt, hon är bortrest nu.
Men jag kan alltid ringa och prata om släktnamn!

Haha, ja, kanske lite underligt att åka dit en kväll, slänga sig i soffan och ba "det här med namn, mamma..."
Önskar dig lycka till, hoppas det löser sig!

Haha ja precis!
Tack så mycket!