Saturday 30 May 2009 photo 16/18
![]() ![]() ![]() |
Linn Ellen Teresia Domino Otterclou
Fyfan, jag är inte redo för detta, men biter nu i de sura äpplet och får de gjort.
Linn Otterclou. vi träffades hos ngelica den 8:e juli om jag inte minns fel, jag va skir dryg för att få din uppmärksamhet, kuddkrig, sen lessnade du på de å kastde ner kuddarna från angelicas säng, då tog jag täcket och kastade de på dig, lika där efter ett tag, sen kastade vi plast hjärtan , alla mot mig vart de då helt plötsligt, aja iaf, dagen efter, efter en lång natt på msn så vart Du och Jag, ett Vi den 9 Juli år 2007. Vi hade de helt underbart i 1 år, efter många om å men och trottsande föräldrar, när år nummer 2 påbörjades så vrt de en hel del cykling för mig, å aldeles för lite dig. förlåt för de. men så va de iaf, du va helt underbar mot mig i alla tider, under tiden så flyttade mamma till skutskär och jag hem till dig, de va de bästa som kunde händ mig just då, bo med den man älskar. Men, cykeln va fortfarande ett problem för Oss, jag älskade dig sjukt mkt men cyklingen kom före. helt sickt jag vet.. Förlåt för den åxå.. Iaf, du va hemma och väntade på mig i princip hela sommarlovet, att de skulle ta slut så jag kom hem nångång, trodde du skulle lämna mig då, men du va tålmodig min älskade, och på kvällen vare mys sen slocknade jag och du låg vaken och ville inte väcka mig.. vi hade en knasig relation då. men allt löste sig när vintern kom, fast då åkte du skider och va jätte glad över snön, och jag va totalt raka motsatsen, allt va kuk för de va snö å slask å skit, men iaf jag va hemma väldigt mkt då, hos dig och vi gick varndra på nerverna, inte bra inte bra, vi börjde bråka om alla slags små saker, de tog på krafterna, så under våren med stor efterlängan från min sida så smälte snön och då vart de byebye huset å hej cykeln, igen ingenting kom föra cyklandet.. i hate my bike. iaf, (fyfan va detta är jobbigt att skriva om...)
Endå, de vart åter igen mkt bråk och ist för att reda dom så cyklade jag bort dom och kom oftast hem till en trött älskling som va lite lagomt arg på kvällskröken.. lag oss och mös, varje kväll typ kollade lite film och sov, mysmys saknar de som fan.. iaf, efter allt cyklande från min sida och den lilla tid som vi spenderade med varandra efter mkt prat, så började de som absolut inte får hände att ske, jag började tappa känslorna för linn.. sagt å gjort, de gick nästan 2 månader i at bara försöka reda upp alltid men de va för sent, dagen kom. den 8:e maj 2009 dagen innan vi skulle fira 22 månader så tog vårt förhållande slut. de är de absolut värsta jag har vart med om, att se den man vet innerst inne att man verkligen älskar och vill ha barn med gråta över att de är slut. De va sjukt svårt, jag grät i bilen hem jag kunde inte gråta när vi väl stog där, jag kunde inte gör nånting, allt jkag gjorde va att hålla om dig i en enda lång sista Kevin kram. Vi sa aldrig, De är slut, men vi båda visste om de, alla saker va nu inpackade i mammas bil och vi åkte. de första jag tänkte var, "vafan har jag gjort, jag har lämnat de som jag älskar mest av allt i hela mitt liv", tårarna brast ut som regndroppar, men jag tänkte, de kan bara vara en paus.. och än idag vara den pausen 24 dagar efteråt, och de går inte en enda dag utan att jag tänker på dig, fortfarande, och jag har saknat att säga orden, "jag älskar dig" till dig och sen ge dig en puss..
de va hela min och linns relation i stora drag de är så jag känner henne så bra som jag gör, + jag vet att jag är ett rövhål ingen behöver kommentera de..
men endå..
Jag saknar dig <3
Fyfan, jag är inte redo för detta, men biter nu i de sura äpplet och får de gjort.
Linn Otterclou. vi träffades hos ngelica den 8:e juli om jag inte minns fel, jag va skir dryg för att få din uppmärksamhet, kuddkrig, sen lessnade du på de å kastde ner kuddarna från angelicas säng, då tog jag täcket och kastade de på dig, lika där efter ett tag, sen kastade vi plast hjärtan , alla mot mig vart de då helt plötsligt, aja iaf, dagen efter, efter en lång natt på msn så vart Du och Jag, ett Vi den 9 Juli år 2007. Vi hade de helt underbart i 1 år, efter många om å men och trottsande föräldrar, när år nummer 2 påbörjades så vrt de en hel del cykling för mig, å aldeles för lite dig. förlåt för de. men så va de iaf, du va helt underbar mot mig i alla tider, under tiden så flyttade mamma till skutskär och jag hem till dig, de va de bästa som kunde händ mig just då, bo med den man älskar. Men, cykeln va fortfarande ett problem för Oss, jag älskade dig sjukt mkt men cyklingen kom före. helt sickt jag vet.. Förlåt för den åxå.. Iaf, du va hemma och väntade på mig i princip hela sommarlovet, att de skulle ta slut så jag kom hem nångång, trodde du skulle lämna mig då, men du va tålmodig min älskade, och på kvällen vare mys sen slocknade jag och du låg vaken och ville inte väcka mig.. vi hade en knasig relation då. men allt löste sig när vintern kom, fast då åkte du skider och va jätte glad över snön, och jag va totalt raka motsatsen, allt va kuk för de va snö å slask å skit, men iaf jag va hemma väldigt mkt då, hos dig och vi gick varndra på nerverna, inte bra inte bra, vi börjde bråka om alla slags små saker, de tog på krafterna, så under våren med stor efterlängan från min sida så smälte snön och då vart de byebye huset å hej cykeln, igen ingenting kom föra cyklandet.. i hate my bike. iaf, (fyfan va detta är jobbigt att skriva om...)
Endå, de vart åter igen mkt bråk och ist för att reda dom så cyklade jag bort dom och kom oftast hem till en trött älskling som va lite lagomt arg på kvällskröken.. lag oss och mös, varje kväll typ kollade lite film och sov, mysmys saknar de som fan.. iaf, efter allt cyklande från min sida och den lilla tid som vi spenderade med varandra efter mkt prat, så började de som absolut inte får hände att ske, jag började tappa känslorna för linn.. sagt å gjort, de gick nästan 2 månader i at bara försöka reda upp alltid men de va för sent, dagen kom. den 8:e maj 2009 dagen innan vi skulle fira 22 månader så tog vårt förhållande slut. de är de absolut värsta jag har vart med om, att se den man vet innerst inne att man verkligen älskar och vill ha barn med gråta över att de är slut. De va sjukt svårt, jag grät i bilen hem jag kunde inte gråta när vi väl stog där, jag kunde inte gör nånting, allt jkag gjorde va att hålla om dig i en enda lång sista Kevin kram. Vi sa aldrig, De är slut, men vi båda visste om de, alla saker va nu inpackade i mammas bil och vi åkte. de första jag tänkte var, "vafan har jag gjort, jag har lämnat de som jag älskar mest av allt i hela mitt liv", tårarna brast ut som regndroppar, men jag tänkte, de kan bara vara en paus.. och än idag vara den pausen 24 dagar efteråt, och de går inte en enda dag utan att jag tänker på dig, fortfarande, och jag har saknat att säga orden, "jag älskar dig" till dig och sen ge dig en puss..
de va hela min och linns relation i stora drag de är så jag känner henne så bra som jag gör, + jag vet att jag är ett rövhål ingen behöver kommentera de..
men endå..
Jag saknar dig <3