June
Tuesday 8 September 2009 photo 1/1
|
Carlos var stökig, berusad och dum Han blev inte insläppt för att han var full. När dörrvakten bad honom gå utan gnäll, Så gav Carlos vakten en smäll. Vakten var utsliten, stressad och varm. Och urless på diskots förbannade larm, Och trött på att ständigt bli kallad för gris, Så han låt skicka efter polis. Dom tog sig till klubben och gjorde sin plikt. Och att lägga ner Carlos var gjort på ett kick. Han domnade bort av ett omänskligt tryck, När snutarna klev på hans rygg. Polisläkar'n skrev en summarisk attest. Över Carlos som dog i polisens arrest, Man antog att ynglingen kvävde sej själv, När han sov i sin ensamma cell. Man ringde till Carlos'mor på Södermalm, Och bad henne snarast se till att ta hand
Om sonen som låg med en lapp om sin fot I bårhusets kyl under jord. Men mamman som flytt från en svart diktatur, Hon kände till allt om polisens tortyr. Hon svara': "Här blir det ingenting gjort, Förr'n jag vet hur min ende son dog. Carlos är död, ingen vet vad som hänt, I gryningen låg han där kall i sin cell. Man fann inget blod och man fann inga sår, Ett dödsfall som ingen förstår. Kristina från Kungsholmen satt i sitt kök, Med halvljummet kaffe och hemrullad rök. Hon tänkte på det hon bevittnat igår, På en klubb dit hon brukade gå. Hon for hem till mamman och sa' som det var Att Carlos blev dödad när ryggen gick av. Tillsammans beslöt dom att hjälpa varann, För här måste sanningen fram. När dörrvakten hörde hur allting var fatt, Så nämnde han andra som varit på plats, Och snart fanns det flera som kunde gå ed, På det som dom alla fått se. Hovrätten krävde en ny obduktion och Carlos kom äntligen upp ovan jord. Och snart stod det klart hur man miste sitt liv, och mamman fick äntligen frid. Men vem ska man döma, vem bär denna skuld? Är det Carlos som bråkade när han var full? Är det dörrvakten eller en våldsam polis Eller gästerna som stod bredvid? När svenskar blir mördade undersöks allt, Men när svartskallar omkommer tar man det kallt, och med Carlos kom sanningen äntligen fram Först när folk börja' hjälpa varann
/Björn Afzelius
Om sonen som låg med en lapp om sin fot I bårhusets kyl under jord. Men mamman som flytt från en svart diktatur, Hon kände till allt om polisens tortyr. Hon svara': "Här blir det ingenting gjort, Förr'n jag vet hur min ende son dog. Carlos är död, ingen vet vad som hänt, I gryningen låg han där kall i sin cell. Man fann inget blod och man fann inga sår, Ett dödsfall som ingen förstår. Kristina från Kungsholmen satt i sitt kök, Med halvljummet kaffe och hemrullad rök. Hon tänkte på det hon bevittnat igår, På en klubb dit hon brukade gå. Hon for hem till mamman och sa' som det var Att Carlos blev dödad när ryggen gick av. Tillsammans beslöt dom att hjälpa varann, För här måste sanningen fram. När dörrvakten hörde hur allting var fatt, Så nämnde han andra som varit på plats, Och snart fanns det flera som kunde gå ed, På det som dom alla fått se. Hovrätten krävde en ny obduktion och Carlos kom äntligen upp ovan jord. Och snart stod det klart hur man miste sitt liv, och mamman fick äntligen frid. Men vem ska man döma, vem bär denna skuld? Är det Carlos som bråkade när han var full? Är det dörrvakten eller en våldsam polis Eller gästerna som stod bredvid? När svenskar blir mördade undersöks allt, Men när svartskallar omkommer tar man det kallt, och med Carlos kom sanningen äntligen fram Först när folk börja' hjälpa varann
/Björn Afzelius
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tiillly/407894422/
Visa toppen
Show footer