dagen du var nära ditt slut, var den sämsta dagen i mitt liv. så många tårar som föll ner från oss alla. jag var i skolan när jag fick reda på det. jag visste att du inte tagit det på allvar den senaste tiden, men du var medveten om konsekventerna. flera veckor visste jag att du struntade i allt, men jag tänkte inte på det som jag borde, jag visste att du tyckte jag var jobbig och tjatig. dagen ditt slut var nära tog jag på mig skulden. för jag inte tjatat och gnällt som jag brukade. jag slutade med det för jag visste att det inte tjänade något till. att du sket i det ännu mer när vi tjatade. men vi tjatar för ditt eget bästa, för vi älskar dig. du måste inse det. jag är glad du finns vid livet idag, och att du mår bra. jag vet att du har dina svåra perioder och att det suger att ha den sjukdom du har. hade det gått hade jag bytat så du varit frisk och jag haft din sjukdom. bara för att det är synd om dig att just du ska ha den. men det går inte, tyvärr. jag följer med dig till sjukhuset när du ska dit, jag sitter vid din sida när du ligger inlagd jätte sjuk. jag kommer alltid stötta dig, detta är en sjukdom du fått lära dig leva med, och alltid kommer ha. jag kommer hjälpa dig igenom alla dina svåra perioder, jag kommer vara vid din sida när du får dina utbrott för du är hög. jag kommer ta ditt socker och mata dig när du är låg. jag kommer alltid vara här för dig älskling. jag har varit det sen du fick diabetes, och jag kommer vara det tills du dör. sex år idag, sex underbara år har jag varit här ! <33

aw, tack. ah det är det verkligen, vi hade inte överlevt utan varandra.