Thursday 27 December 2007 photo 1/1
|
Mitt namn är Simon, jag är 6 år. Jag hade bara suttit på mitt rum som alla andra dagar. Inget alls märkvärdigt. Mamma hade gått till sin väninna och pappa till stan och lämnat mig ensam hemma. Jag var van. Det brukade dom göra. Och dom brukade inte komma hem förrän sent på natten. Jag satt uppe på mitt rum. Mina ögon var svullna av gråt och jag kunde inte se. Jag måste ha vart dum och vart dålig, vad skulle annars göra min pappa så arg? Jag önskar jag vore bättre, jag önskar att jag inte vore så ful. Då kanske min mor fortfarande ville ha mig kvar. Prata har jag inte kunnat lära mig, eftersom jag aldrig har fått gå i skolan. Jag lägger mig på sängen och somnar. Jag vaknar av att höra ytterdörren stängas. Hårt. Jag går ner. Det var mamma. Nu när hon kommer hem försöker jag att vara snäll. Då kanske jag bara får en smäll i kväll. Jag hörde en bil köra upp på infarten. Min pappa är tillbaka hem från Charlies Bar. Jag hör honom svära och ropa mitt namn. Jag trycker mig mot väggen och försöker gömma mig från onda blickar. Jag blir så rädd, jag börjar gråta. Min pappa hittar mig gråtande, han kallar mig fula namn. Han säger att allt är mitt fel att han plågar på jobbet. Han slår på mig och skriker. Jag slet mig loss och smet iväg till dörren. Pappa har redan låst den. Jag börjar stor gråta. Han tar mig i tröjkanten och slänger mig mot den kalla och hårda väggen. Jag faller mot golvet med mina ben som nästan är brutna. Min pappa fortsätter att kalla mig fula namn. Jag skriker förlåt. Det är försent, det hjälper inte. Hans ansikte förvrids till okänslighet. Det enda jag kan känna är värken och smärtan. Igen och igen. Åh snälla Gud, förlåt mig. Snälla låt detta ta slut! När han äntligen slutar efter många slag går han mot dörren och jag ligger där intill den kalla och hårda väggen känslolös och gråtande. Jag heter Simon. Jag är 6 år. I natt mördade min pappa mig.
Annons
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tildaedvardsson/140890795/