September
Sunday 4 January 2009 photo 1/6
|
Läs detta om ni är emot våldtäkt!
Det var en tidig torsdags morgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sin dotters rum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandes i sängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och hon ropade det högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inte heller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennes dotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efter bara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen, fick berätta när hon senast såg Erica och gav en person beskrivning på sin älskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne med både vanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst om Wilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle hon kunna lugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotter fanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens till jobbet för att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma till jobbet idag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson och berättade att de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spred sig som ett enormt gift inom Wilma. Nästa dag var över 200 frivilliga människor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandet efter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta upp letandet. Men tre st Fjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner till Erica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut var inte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den stora skogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns de inte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät som en flickas gråt. Så fort de kunde följde de ljudet till de slutligen nådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändå lät flickan väldigt nära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längs berget ungefär till mitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och de hörde att detvar Ericas röst, vilket gjorde de ännu mer spända och rädda än innan.Vad var dom som hade hänt, eller hände, med deras vän? Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeans och mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättrade så tyst de kunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meter övermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände, förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligen inte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes och nakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är det dagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpå Ericasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt fram ochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst och kysste hennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica, minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gett uppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp här ute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utan strömmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sina byxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rörde sakta sina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickans tårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levde förutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har du inteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar och försökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas till njutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Du är så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntar på dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fått nog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en av de samtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen som inte blev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem alla tre och nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppa ner från klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund, tills Fredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drog rakt i mannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyra barnen och mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftan och lämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod och tårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vad som egentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens flera årsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Läs detta om ni är emot våldtäkt!
Det var en tidig torsdags morgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sin dotters rum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandes i sängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och hon ropade det högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inte heller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennes dotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efter bara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen, fick berätta när hon senast såg Erica och gav en person beskrivning på sin älskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne med både vanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst om Wilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle hon kunna lugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotter fanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens till jobbet för att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma till jobbet idag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson och berättade att de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spred sig som ett enormt gift inom Wilma. Nästa dag var över 200 frivilliga människor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandet efter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta upp letandet. Men tre st Fjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner till Erica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut var inte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den stora skogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns de inte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät som en flickas gråt. Så fort de kunde följde de ljudet till de slutligen nådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändå lät flickan väldigt nära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längs berget ungefär till mitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och de hörde att detvar Ericas röst, vilket gjorde de ännu mer spända och rädda än innan.Vad var dom som hade hänt, eller hände, med deras vän? Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeans och mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättrade så tyst de kunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meter övermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände, förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligen inte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes och nakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är det dagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpå Ericasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt fram ochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst och kysste hennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica, minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gett uppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp här ute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utan strömmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sina byxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rörde sakta sina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickans tårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levde förutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har du inteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar och försökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas till njutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Du är så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntar på dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fått nog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en av de samtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen som inte blev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem alla tre och nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppa ner från klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund, tills Fredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drog rakt i mannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyra barnen och mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftan och lämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod och tårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vad som egentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens flera årsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Det var en tidig torsdags morgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sin dotters rum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandes i sängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och hon ropade det högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inte heller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennes dotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efter bara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen, fick berätta när hon senast såg Erica och gav en person beskrivning på sin älskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne med både vanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst om Wilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle hon kunna lugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotter fanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens till jobbet för att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma till jobbet idag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson och berättade att de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spred sig som ett enormt gift inom Wilma. Nästa dag var över 200 frivilliga människor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandet efter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta upp letandet. Men tre st Fjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner till Erica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut var inte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den stora skogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns de inte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät som en flickas gråt. Så fort de kunde följde de ljudet till de slutligen nådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändå lät flickan väldigt nära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längs berget ungefär till mitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och de hörde att detvar Ericas röst, vilket gjorde de ännu mer spända och rädda än innan.Vad var dom som hade hänt, eller hände, med deras vän? Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeans och mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättrade så tyst de kunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meter övermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände, förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligen inte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes och nakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är det dagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpå Ericasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt fram ochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst och kysste hennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica, minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gett uppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp här ute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utan strömmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sina byxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rörde sakta sina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickans tårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levde förutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har du inteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar och försökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas till njutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Du är så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntar på dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fått nog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en av de samtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen som inte blev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem alla tre och nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppa ner från klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund, tills Fredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drog rakt i mannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyra barnen och mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftan och lämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod och tårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vad som egentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens flera årsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Det var en tidig torsdags morgon, tidningen hade precis kommit och Wilma Karlsson
skulle väcka sin 13-åriga dotter Erica. Hon gick in till sin dotters rum, men fann det tomt. Var fanns hennes dotter om inte sovandes i sängen? Wilma gick ut till den stora trädgårdens baksida och hon ropade det högsta hon kunde efter sin dotter, men inget svar. Inte heller påframsidan fanns Erica. Nu började Wilma bli orolig, hennes dotter varborta! Hon sprang direkt in och ringde polisen som kom efter bara någrafå minuter. Wilma berättade att hennes dotter var försvunnen, fick berätta när hon senast såg Erica och gav en person beskrivning på sin älskade dotter. Polisen sa att dom skulle leta efter henne med både vanliga stora polisstyrkor samt hundar och att det var bäst om Wilmasjälv försökte lugna ner sig lite här hemma. Men hur skulle hon kunna lugna ner sig när hon inte hade en aning om var hennes dotter fanns?Hon hann tänka många saker under dagen och ringde inte ens till jobbet för att berätta att hon inte överhuvudtaget skulle komma till jobbet idag. På kvällen ringde en polis vid namn Gustav Olofsson och berättade att de inte hade funnit Erica ännu. Oron och skräcken spred sig som ett enormt gift inom Wilma. Nästa dag var över 200 frivilliga människor, barn ungdomar vuxna och gamla, med i letandet efter Erica.När klockan var lite efter 24:00 gav de flesta upp letandet. Men tre st Fjortonåriga pojkar fortsatte, de var vänner till Erica och vägrade geupp! Person efter person gav upp och till slut var inte ens polisernakvar och letade. Men pojkarna sökte i den stora skogen, björnskogen somde kallade den när dom var små, varför minns de inte. När klockan varrunt 01:30 ungefär hörde de någonting som lät som en flickas gråt. Så fort de kunde följde de ljudet till de slutligen nådde ett berg. Detvar långt till mark, säkert 25-30 meter, men ändå lät flickan väldigt nära. De klättrade försiktigt, försiktigt ner längs berget ungefär till mitten. Nu var flickans gråt ut ljust skrik och de hörde att detvar Ericas röst, vilket gjorde de ännu mer spända och rädda än innan.Vad var dom som hade hänt, eller hände, med deras vän? Då såg de, därnedanför berget, var det en storväxt man med blå jeans och mörkbruntskägg som såg ut att slåss med någon. Pojkarna klättrade så tyst de kunde ner till klyftan i berget som var bara cirka 2-3 meter övermarken högst. De lade sig där och kikade ner på vad som hände, förtillräckligt modiga till att gå ner till mannen var de verkligen inte.När mannen hastigt reste sig upp såg de Erica ligga gråtandes och nakenbland gräs,löv och buskar. Mannen drog ner sina byxor, "Nu är det dagsigen, nu är jag sugen på dig gumman" sade han och lade sig ovanpå Ericasom förgäves försökte skrika. Mannen rörde sig långsamt fram ochtillbaka över Erica samtidigt som han smekte hennes bröst och kysste hennes hals. "Du är min, nu och förevigt är du min. Erica, minälskling" sa han mellan de flämtande andetagen. Erica hade nu gett uppsitt skrikande, vem skulle egentligen höra hennes rop på hjälp här ute?Pojkarna såg på medans våldtäckten pågick, men inte utan strömmadetårar. När mannen var "klar" reste hans sig upp, drog upp sina byxoroch lade sig sedan brevid den nakna, gråtande flickan. Han rörde sakta sina fingrar över hennes kropp, sedan torkade han bort flickans tårar."Det är ingen idé att gråta, ingen kan höra dig. Livet du levde förutär över nu, du och jag ska starta ett nytt liv tillsammans, har du inteförstått det ännu? Seså min vackra flicka, hejda dina tårar och försökatt inte skrika någon mer gång. Din mun ska användas till njutningar"sade mannen och blickade neråt mot hans pekande byxor. "Du är så fin,min flicka, att den inte kan lugna ner sig. Såja, den väntar på dig!"Han knäppte upp sina byxor, men då hade pojkarna i klyftan fått nog."Din äckliga jävla gubbe försvinn från Erica!" ropade en av de samtidigt som de alla trekastade kottar och stenar på mannen som inte blev glad. En av pojkarna, Fredrik, var den starkaste av dem alla tre och nu tog han tillräckligt med mod till sig för att nästan hoppa ner från klyftan och rusa fram mot mannen. De slogs en lång stund, tills Fredrik fick tag i en sten som han med sin värsta kraft drog rakt i mannens huvud. Blodet rann snabbare än alla tårar från de fyra barnen och mannen föll livlös till marken. De bar upp honom i klyftan och lämnade honom där.
När de kom tillbaka hem var de allihop fulla av både blod och tårar.Lyckan var stor över att de fyra barnen var hemma, men vad som egentligen hände där ute skogen fick ingen annan veta förens flera årsenare. Men jag kan ju berätta att deras föräldrar fick veta det genom fyra självmordsbrev.
Kopiera detta om du är emot våldtäkt
Comment the photo
saknar deii sandra ( L )
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tildasbarbie/315182552/
Visa toppen
Show footer