under natten vaknade jag av en sjuk smärta i käkbenet när jag vidrörde en av mina kindtänder. christoffer lyste på den med mobilen och trodde att det gått en flisa. men jag menar, hur är det möjligt att tappa bitar av tänder i sömnen? jag blev iaf riktigt nojig och kunde inte somna om. till slut gjorde jag väl det ändå, och när jag vaknade var tand, käkben och allt precis som vanligt. hmm.. dagen som följde var en seg sådan... plugg plugg plugg tvätta göra mat osv samt lite söndagsångest i vanlig ordning. men buffy har det bra iaf. tur det. hon träffat två nya kompisar, fast den ena tyckte jag uppförde sig som en skit. en hund som inte har överseende med en valp är inte trevlig. vi spanade runt i centrum lite. buffy hann dampa loss rejält på bryggan sen och skällde så det rungade i betongen vid alkisstället under bron :) att leva med hund är nog det bästa när man starkt ogillar människor.