Tuesday 1 July 2008 photo 9/9
![]() ![]() ![]() |
Från en dotter till sin pappa:
Du är fan
inte värd ett skit för mig längre!
Varför försöker jag lura mig själv?
Frågor som "kommer det kanske bli bra?"
"Kanske om jag försöker?"
Nej, någonting jag borde ha kommit fram till för länge sedan.
Du har aldrig varit min pappa, jag var bara en person som du aldrig brytt dig om, som helt plötsligt skulle komma till i din och Catharinas familj för att ni skulle se bra ut på utsidan.
Och visst gjorde vi?
Era vänner kunde väl inte förstå att det var sant?
Vilken perfekt familj, två barn, en mamma och en pappa. Och även om dotterns riktiga mamma är död, så sköter väl Catharina det jätte bra?
Hon är ju verkligen ödmjuk...
Men allting är inte som det verkar, det var bara en illusion...
Sanningen var att dottern skar sig och fick många nätter gråta sig till sömns, ibland låg hon sömnlös efter som hon inte kunde sluta tänka på varför det här hade hänt henne?
Sonen, blott fem år, fick panik när modern och fadern bråkade!
Han ställde sig och skrek för att förtvivlat försöka få dess uppmärksamhet. Men ingenting hjälpte, det var dottern som fick ta ut honom, fick agera som en mamma när ingen tröst fanns att finna hos sonens föräldrar.
Modern svor åt sonen, sonen som blott var fem år..!
Han förstog inte vad som sas, men han kunde se i hennes ögon att det inte var bra...
Ett ryck i armen, det sved, men ingen trodde honom.
Hon kunde ta i mer om det behövdes.
Dottern, vars far för länge sedan hade slutat tro på hennes ord, blev ofta psykiskt misshandlad av styvmodern.
Men inte kunde väl det dottern sa om styvmorden vara sant?
Hur kunde styvmodern göra så mot dottern och sonen?
Sonen kunde inget säga, och dottern blev aldrig trodd.
Tiden gick och dotterns ärr blev allt fler, till slut så kallade man in hjälp, men ack, vilken hjälp fick man?
Pappa, jag stog inte ut..!
Jag blev aldrig trodd!
Jag var tvungen att flytta till moster, och jag är stark som vågade göra det.
Men jag mår dåligt varje dag... Varje dag när jag ser bilden på Viktor, och vet att han fortfarande måste bo med er. Han kan inget göra, han har inget annat hem!
Han är bara fem!
Jag gråter mig inte till sömns längre,
men många nätter ligger jag sömnlös,
jag vrider mig i förtvivlan,
förtvivlan över hur min bror mår nu!
Så liten, så ensam, så rädd!
Fadern och modern har aldrig brytt sig om dottern,
var hon det svarta fåret som förstörde deras kärnfamilj?
Eller va hon den som vågade bryta med dom, trots all psykisk misshandel?
Detta är bara en tanke,
från en dotter till sin pappa...
Du är fan
inte värd ett skit för mig längre!
Varför försöker jag lura mig själv?
Frågor som "kommer det kanske bli bra?"
"Kanske om jag försöker?"
Nej, någonting jag borde ha kommit fram till för länge sedan.
Du har aldrig varit min pappa, jag var bara en person som du aldrig brytt dig om, som helt plötsligt skulle komma till i din och Catharinas familj för att ni skulle se bra ut på utsidan.
Och visst gjorde vi?
Era vänner kunde väl inte förstå att det var sant?
Vilken perfekt familj, två barn, en mamma och en pappa. Och även om dotterns riktiga mamma är död, så sköter väl Catharina det jätte bra?
Hon är ju verkligen ödmjuk...
Men allting är inte som det verkar, det var bara en illusion...
Sanningen var att dottern skar sig och fick många nätter gråta sig till sömns, ibland låg hon sömnlös efter som hon inte kunde sluta tänka på varför det här hade hänt henne?
Sonen, blott fem år, fick panik när modern och fadern bråkade!
Han ställde sig och skrek för att förtvivlat försöka få dess uppmärksamhet. Men ingenting hjälpte, det var dottern som fick ta ut honom, fick agera som en mamma när ingen tröst fanns att finna hos sonens föräldrar.
Modern svor åt sonen, sonen som blott var fem år..!
Han förstog inte vad som sas, men han kunde se i hennes ögon att det inte var bra...
Ett ryck i armen, det sved, men ingen trodde honom.
Hon kunde ta i mer om det behövdes.
Dottern, vars far för länge sedan hade slutat tro på hennes ord, blev ofta psykiskt misshandlad av styvmodern.
Men inte kunde väl det dottern sa om styvmorden vara sant?
Hur kunde styvmodern göra så mot dottern och sonen?
Sonen kunde inget säga, och dottern blev aldrig trodd.
Tiden gick och dotterns ärr blev allt fler, till slut så kallade man in hjälp, men ack, vilken hjälp fick man?
Pappa, jag stog inte ut..!
Jag blev aldrig trodd!
Jag var tvungen att flytta till moster, och jag är stark som vågade göra det.
Men jag mår dåligt varje dag... Varje dag när jag ser bilden på Viktor, och vet att han fortfarande måste bo med er. Han kan inget göra, han har inget annat hem!
Han är bara fem!
Jag gråter mig inte till sömns längre,
men många nätter ligger jag sömnlös,
jag vrider mig i förtvivlan,
förtvivlan över hur min bror mår nu!
Så liten, så ensam, så rädd!
Fadern och modern har aldrig brytt sig om dottern,
var hon det svarta fåret som förstörde deras kärnfamilj?
Eller va hon den som vågade bryta med dom, trots all psykisk misshandel?
Detta är bara en tanke,
från en dotter till sin pappa...
![](http://cdn07.dayviews.com/73/_u1/_u3/_u5/_u2/_u0/_u1/u1352012/1268598411_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/73/_u1/_u3/_u5/_u2/_u0/_u1/u1352012/1268598411_1.jpg)
Det är därför jag säger: MARTINA FOR PRESIDENT!
haha :P <33
man borde fan införskaffa föräldrarlicens, inte föratt ja har en suck om hur du haft de..men en liten fotnot lixom
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tillysoder/232158419/