Tistelfjun mötte människornas värld under den period i livet som ungdomar av hennes folk tillbringar i det vilda inför övergången till vuxenlivet. De har ett värddjur som beskydd, i vilkens sällskap de lär sig att ta hand om sig själva i naturen och samarbeta över artgränserna. Innan dess har de sömnad, matlagning och hantverk bland annat, i skolan, och sina egengjorda kläder och redskap är det de har tillgång till under tiden ute.
Människors kultur, språk och leverne ingår i utbildningen, såväl som vår forskning och vetenskap och världens historia. De små som länge levde under våra stuggolv är stadsnära och lever av oss, med oss, och använder vad de kan behöva av våra produkter och ägodelar. Tänk Nils Karlsson Pyssling, lånarna inklusive Arrietty, Peter och Petra och vittra i liten storlek. Tistelfjuns grupp är dock inte så nära oss, utan ängsälvor - de som ses dansa i dimslöjor var morgon inför solens uppgång.
Tistelfjun hade en god tid trots strapatser och vedermödor, den första tiden i det vilda. Dock ju mer vintern närmade sig, desto mer närmade sig hennes värddjur människornas samhälle, och Tistelfjun blev allt mer obekväm och skrämd.
Tistelfjuns värddjur var huskatt.
Det var inte en vacker dag, inte heller var det en mörk och stormig natt, men ni fattar. Rätt som det var fann sig Tistelfjun inburen från kylan, ihopkurad i kattens korg, och på den vägen är det.

Annons

The photo has no tags

Camera iPhone 4

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/1000 s

ISO 80

Date

August 2015