Monday 1 September 2008 photo 1/2
|
Det finns så mycket som vill såra min själ
bara tanken av att du kanske kommer åka i väg
Så snälla låt mig aldrig någonsin få säga förväl
så låt oss upprätthålla det vi har så jag kan vända hem
Men, jag fick ett samtal av din bror
han förklara hur det var, och tårarna rann som en flod
På grund av att ni skulle sluta
varför i all ärligthet var det så jävla brottom
Tomhet, känns som att jag trampar mot inget
det som talas ut är mina tankar och minnen
och allt vi haft, bara passera förbi/
som ett snabbt ögonkasst, raderas våran tid/
Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär
så vem kunde berika att det skulle bränna som fan
Ser du mina tårar som börjar att regna ut
jag sitter i depressive och vill ha tillbaka min änglagud
Du & Jag, evig vänskap
tiden har sagt sitt , nu finns ingenting kvar
Sårar mitt inre, tårar på kinden
du gav mig lycka till mitt liv till mitt minne
Dagar i trivsel , saknar den tiden
Beklagar att jag bara klagar om livet
Sparar ett minne, skapat och givet
hela mitt liv bara skakar och svider
så var du tvungen att flytta iväg
kan du förklara för mig vad du ser för nytta i det
Försöker att le helt, men allt blev fel
hoppas du inser allting du rev ner
Har du tänkt att kanske ringa nån dag
Jag i har faktiskt försökt, i flera timmar utan svar
Flera år av vänskap och nu skiter du i allt
varför har du blivit så given och kall
men trots allt, så vill jag bara ha dig här vid min sida
jag skatta våra liv helt lika
Min bästa vän sen dag ett, allt gick snett
tårar och svett, börjar tappa detta grepp
Mörka ögon och ett långt mörkt hår
omtänksam och snäll, de bränns, för du var min vän
och de känns, som allting bara rasar ner
och varje dag som går, jag bara sakna mer
var du än är, i himmel eller jord
torar rinner ner som blod, när våra minnen dog
till dig , jag trogen till varje dag
allt jag kan beskåda, är rosen på din grav
jag kan inte se meningen
skulle kunna ge mitt liv bara för att se dig le igen
Allt jag kan, har jag lärt mig från dig
att cykla att äta, klart jag kommer ihåg dig
Jag gråter och springer
det livet tog ifrån mig, de förlåter jag inte
Min kropp den bara brinner i tvivel det svider
känner kniven som sticker o svider i mig över detta livet
Allting har ett slut, men slutet kan bli hårt
Tiden läker sår, men nu har det gått för långt
Brist, på kärlek mellan mig och mitt jävla liv
trött på motiven som bara ger mig skit
drömmer ibland, om att du hälsar på
saknar min syster, jag älskar dig så
låt mig känna din kropp /
dina andetag, allt du sa, snälla kom tillbaks
Fäller en tår, känner mitt sår
känns som mitt liv bara vänder o går
bränner ifrån, från mitt huvud ner till tå
samtidigt som min kropp bara vill gå ner i gråt
ber en bön, om att du finner tillbaka
kan inte sluta tänka på minnen vi skapat
och gånger vi pratat, när vi satte oss vid brasan
och nu finns ingenting efter bara knappt några dagar
låt mig tänka en stund
varför möter man sin död, när man är så jävla ung
Det är meningslöst att frågasätta meningen med livet
Meningen finns där , men jag orkar inte skiten
var är du, tomheten sårar mitt inre
det svider mer än mina tårar på kinden
saknar dig , och älskar dig som ingen
nu får du vila bland, änglar i himlen
dem jag saknar mest , men aldrig kmr få tbx , :'( <3
bara tanken av att du kanske kommer åka i väg
Så snälla låt mig aldrig någonsin få säga förväl
så låt oss upprätthålla det vi har så jag kan vända hem
Men, jag fick ett samtal av din bror
han förklara hur det var, och tårarna rann som en flod
På grund av att ni skulle sluta
varför i all ärligthet var det så jävla brottom
Tomhet, känns som att jag trampar mot inget
det som talas ut är mina tankar och minnen
och allt vi haft, bara passera förbi/
som ett snabbt ögonkasst, raderas våran tid/
Jag trodde aldrig att jag skulle känna såhär
så vem kunde berika att det skulle bränna som fan
Ser du mina tårar som börjar att regna ut
jag sitter i depressive och vill ha tillbaka min änglagud
Du & Jag, evig vänskap
tiden har sagt sitt , nu finns ingenting kvar
Sårar mitt inre, tårar på kinden
du gav mig lycka till mitt liv till mitt minne
Dagar i trivsel , saknar den tiden
Beklagar att jag bara klagar om livet
Sparar ett minne, skapat och givet
hela mitt liv bara skakar och svider
så var du tvungen att flytta iväg
kan du förklara för mig vad du ser för nytta i det
Försöker att le helt, men allt blev fel
hoppas du inser allting du rev ner
Har du tänkt att kanske ringa nån dag
Jag i har faktiskt försökt, i flera timmar utan svar
Flera år av vänskap och nu skiter du i allt
varför har du blivit så given och kall
men trots allt, så vill jag bara ha dig här vid min sida
jag skatta våra liv helt lika
Min bästa vän sen dag ett, allt gick snett
tårar och svett, börjar tappa detta grepp
Mörka ögon och ett långt mörkt hår
omtänksam och snäll, de bränns, för du var min vän
och de känns, som allting bara rasar ner
och varje dag som går, jag bara sakna mer
var du än är, i himmel eller jord
torar rinner ner som blod, när våra minnen dog
till dig , jag trogen till varje dag
allt jag kan beskåda, är rosen på din grav
jag kan inte se meningen
skulle kunna ge mitt liv bara för att se dig le igen
Allt jag kan, har jag lärt mig från dig
att cykla att äta, klart jag kommer ihåg dig
Jag gråter och springer
det livet tog ifrån mig, de förlåter jag inte
Min kropp den bara brinner i tvivel det svider
känner kniven som sticker o svider i mig över detta livet
Allting har ett slut, men slutet kan bli hårt
Tiden läker sår, men nu har det gått för långt
Brist, på kärlek mellan mig och mitt jävla liv
trött på motiven som bara ger mig skit
drömmer ibland, om att du hälsar på
saknar min syster, jag älskar dig så
låt mig känna din kropp /
dina andetag, allt du sa, snälla kom tillbaks
Fäller en tår, känner mitt sår
känns som mitt liv bara vänder o går
bränner ifrån, från mitt huvud ner till tå
samtidigt som min kropp bara vill gå ner i gråt
ber en bön, om att du finner tillbaka
kan inte sluta tänka på minnen vi skapat
och gånger vi pratat, när vi satte oss vid brasan
och nu finns ingenting efter bara knappt några dagar
låt mig tänka en stund
varför möter man sin död, när man är så jävla ung
Det är meningslöst att frågasätta meningen med livet
Meningen finns där , men jag orkar inte skiten
var är du, tomheten sårar mitt inre
det svider mer än mina tårar på kinden
saknar dig , och älskar dig som ingen
nu får du vila bland, änglar i himlen
dem jag saknar mest , men aldrig kmr få tbx , :'( <3
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tisaaah/261155987/