March
Monday 7 December 2009 photo 1/1
|
Jag hade en gång ett liv, snubblade på en stubbe och föll, men jag fick hjälp upp på bena igen. Nu va jag påväg mot ljusa tider....men då plötsligt så missa jag den stora gropen framför mig och föll ner...hur sjutton ska jag ta mig upp ur den...:'(
Jag hade det bra...jag kunde spela handboll, det som va mitt liv. Jag hade det helt okej, jag mådde bra. Men sen kom det ett hinder som fick mig på fall, jag blev skadad eller ja, jag insåg att jag inte kunde spela mer med det, ingen handboll just nu. Sen insåg man att skolan va viktig för framtiden, det va inte mycket kvar av skolan längre. Det blev tufft och man var tvungen att klara av det. Med en skada som hindrar en från att göra det man älskar är det inte lätt att kämpa på med skolan samtidigt. Men med hjälp kom jag på bena igen och fick lära mig att man faktiskt kan fortsätta livet med annat. Det kändes nu bättre igen, jag va påväg tillbaka mot ljusa tider. Men då missade jag gropen framför mig...Jag vill inte släppa handbollen, spela vill jag göra. Frågan är bara hur och vart? På vilken nivå skulle jag kunna klara av att spela igen? Skulle det funka att göra så? Vad vill jag egentligen? Vart vill jag spela?
Sen börjar det närma sig slutet av trean och all press kommer. Har hur mycket läxer, prov och inlämningar som helst, och det gäller att hinna med och klara av allt....Sen finns det saker som man inte kan få fram i ord, det är som en sten inne i bröstet....
Nu gäller det att ta sig upp ur gropen....
Jag hade det bra...jag kunde spela handboll, det som va mitt liv. Jag hade det helt okej, jag mådde bra. Men sen kom det ett hinder som fick mig på fall, jag blev skadad eller ja, jag insåg att jag inte kunde spela mer med det, ingen handboll just nu. Sen insåg man att skolan va viktig för framtiden, det va inte mycket kvar av skolan längre. Det blev tufft och man var tvungen att klara av det. Med en skada som hindrar en från att göra det man älskar är det inte lätt att kämpa på med skolan samtidigt. Men med hjälp kom jag på bena igen och fick lära mig att man faktiskt kan fortsätta livet med annat. Det kändes nu bättre igen, jag va påväg tillbaka mot ljusa tider. Men då missade jag gropen framför mig...Jag vill inte släppa handbollen, spela vill jag göra. Frågan är bara hur och vart? På vilken nivå skulle jag kunna klara av att spela igen? Skulle det funka att göra så? Vad vill jag egentligen? Vart vill jag spela?
Sen börjar det närma sig slutet av trean och all press kommer. Har hur mycket läxer, prov och inlämningar som helst, och det gäller att hinna med och klara av allt....Sen finns det saker som man inte kan få fram i ord, det är som en sten inne i bröstet....
Nu gäller det att ta sig upp ur gropen....
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tischia-j-son/429152684/
Visa toppen
Show footer