Saturday 9 August 2008 photo 1/1
|
Jag ska berätta en historia, om en häst vid namn Amigo.
Han bodde på en liten gård i Skåne.
Tidigare i livet hade han gått på travet. Där blev han slagen och vanvårdad. Amigo var en väldigt trevlig häst. Han gjorde allt vad sin ryttare begärde av honom. Han hade inte mycket att säga till åt, han gjorde det ändå. Vad som än krävdes!
Han var mycket snabb och smidig på banan och sprang in mycket pengar. Men än dag så hände en olycka. Av all träning och knappt någon vila trampade han fel och välte. Massa människor som hade tippat på honom hade förlorat och inte var dom glada över det. Kusken som han reds av reste sig ilsket upp. Slog han med piskan tills han ställde sig upp. Men Amigo kunde inte. Han orkade inte. Han var för trött. Kusken fortsatte att slå med piskan. Hårt, det sved som sjutton, Amigo kved till. Han spärrade upp näsborrarna och slog ivrigt med frambenen. Till slut kom han upp. På vinliga ben stod han där. Han såg så ynklig ut. Kusken ryckte ilsket tag i tyglarna och började gå. Amigo följde inte efter. Han hade alltid varit så lojal, men nu orkade han inte mer. Han kunde inte ta en steg till.
- Hästjävel, skrek han och höjde piskan. Amigo frustade till och stegrade. Han slog med framhovarna så han slog till kusken. Men han var så utmattad, att han föll, sen blev allt svart. Han minns att han vaknade i en box. Han kände igen lukten. Det var hans mammas förra box. Det var också här i denna boxen han föddes. Direkt när han föddes visste alla att han skulle bli en vinnare. Han tränades hårt och intensivt, fick knappt någon vila, men Amigo har alltid älskat att jobba.
Han kände sig torr i munnen. Han var törstig, men han var för trött att resa sig upp. Han kämpade och till slut så stod han upp på alla fyra benen. Han sänke huvudet och nosade med mulen i spannen. Den var tom. Han fick en stor klump i halsen. Han luktade i spånet. Ingen mat heller.
Han slöt ögonen och somnade. Plötsligt väktes han av små svaga röster. Dom kom från korridoren. Det lär som en flicka och en man.
Han hörde rösterna komma närmare, och till slut fick han se en liten ljushårig flicka stå utanför hans boxdörr. Dom tittade varandra i ögonen. Det var vackra milda ögon, han såg kärlek i hennes blick. Han sträckte fram mulen och kände en mjuk fucktig hand vid hans svarta mule.
- Hej, vännen, viskade hon mjukt.
Amigo slickade hennes händer. Hon hade ingen mat med sig. Han frustade till och tittade mot den tomma spannen. Flickan förstod direkt. Hon klev in i boxen och tog upp spannen. Hon fyllde den med vatten. Amigo tog sakta ner huvudet mot spannen och drack. Han slöt ögonen, och frustade nöjt. Flickan slog armarna om hans magra hals.
- Fina lilla häst, viskade hon. Jag ska hjälpa dig. Jag lovar!
Hon gick ut i korridoren. Han hörde flickan prata med sin far. Han förstod inte riktigtt vad dom pratade om, men han förstod på deras ton att det var något bra. Flickan gick tillbaka till boxen. Hon öppnade boxdörren och knäppte fast ett grimskaft i hans grimma.
- Kom vännen. Följ med mig nu, sa hon mjukt.
Amigo följde snällt efter. Han såg en transport på gårdsplanen. Han trippade lite oroligt med öronen, men gick snällt med.
Bakluckan stängdes och transporten började röra sig.
Han stod lugnt där och tänkte. Han kände sig trött.
Helt plötsligt stannade transporten. Dom var hemma.
Bakluckan öppnades, och han hörde en häst gnägga. Han backade lugnt bakåt och tittade nyfiket på sitt nya hem. Dom ställde han i boxen och gav han mat och vatten. Flickan hämtade en salva för att smörja in hans hemska sår. Han var bara skinn och ben. Flickan pussade han mjukt på mulen.
- Min fina lilla häst, viskade hon. Sen gick hon ut.
Morgonen därpå så skulle han få komma ut i hagen. Framför sig såg han 3 andra varmblod stå och vänta vid grinden. Dom gnäggade mjukt mot han, och Amigo svarade.
Dom stod länge och nosade på varandra. Till slut började dom springa. Aldrig hade han varit i en sån här stor och grön hage.
Han saknade inte sitt nya hem ett dugg. Han frustade nöjt och galopperade upp mot grinden igen.
Flickan stod kvar där.
Han gick fram mot henne. Hon la sin hand på hans mule och sa:
- Underbara lilla häst. Välkommen hem, vännen!
Han bodde på en liten gård i Skåne.
Tidigare i livet hade han gått på travet. Där blev han slagen och vanvårdad. Amigo var en väldigt trevlig häst. Han gjorde allt vad sin ryttare begärde av honom. Han hade inte mycket att säga till åt, han gjorde det ändå. Vad som än krävdes!
Han var mycket snabb och smidig på banan och sprang in mycket pengar. Men än dag så hände en olycka. Av all träning och knappt någon vila trampade han fel och välte. Massa människor som hade tippat på honom hade förlorat och inte var dom glada över det. Kusken som han reds av reste sig ilsket upp. Slog han med piskan tills han ställde sig upp. Men Amigo kunde inte. Han orkade inte. Han var för trött. Kusken fortsatte att slå med piskan. Hårt, det sved som sjutton, Amigo kved till. Han spärrade upp näsborrarna och slog ivrigt med frambenen. Till slut kom han upp. På vinliga ben stod han där. Han såg så ynklig ut. Kusken ryckte ilsket tag i tyglarna och började gå. Amigo följde inte efter. Han hade alltid varit så lojal, men nu orkade han inte mer. Han kunde inte ta en steg till.
- Hästjävel, skrek han och höjde piskan. Amigo frustade till och stegrade. Han slog med framhovarna så han slog till kusken. Men han var så utmattad, att han föll, sen blev allt svart. Han minns att han vaknade i en box. Han kände igen lukten. Det var hans mammas förra box. Det var också här i denna boxen han föddes. Direkt när han föddes visste alla att han skulle bli en vinnare. Han tränades hårt och intensivt, fick knappt någon vila, men Amigo har alltid älskat att jobba.
Han kände sig torr i munnen. Han var törstig, men han var för trött att resa sig upp. Han kämpade och till slut så stod han upp på alla fyra benen. Han sänke huvudet och nosade med mulen i spannen. Den var tom. Han fick en stor klump i halsen. Han luktade i spånet. Ingen mat heller.
Han slöt ögonen och somnade. Plötsligt väktes han av små svaga röster. Dom kom från korridoren. Det lär som en flicka och en man.
Han hörde rösterna komma närmare, och till slut fick han se en liten ljushårig flicka stå utanför hans boxdörr. Dom tittade varandra i ögonen. Det var vackra milda ögon, han såg kärlek i hennes blick. Han sträckte fram mulen och kände en mjuk fucktig hand vid hans svarta mule.
- Hej, vännen, viskade hon mjukt.
Amigo slickade hennes händer. Hon hade ingen mat med sig. Han frustade till och tittade mot den tomma spannen. Flickan förstod direkt. Hon klev in i boxen och tog upp spannen. Hon fyllde den med vatten. Amigo tog sakta ner huvudet mot spannen och drack. Han slöt ögonen, och frustade nöjt. Flickan slog armarna om hans magra hals.
- Fina lilla häst, viskade hon. Jag ska hjälpa dig. Jag lovar!
Hon gick ut i korridoren. Han hörde flickan prata med sin far. Han förstod inte riktigtt vad dom pratade om, men han förstod på deras ton att det var något bra. Flickan gick tillbaka till boxen. Hon öppnade boxdörren och knäppte fast ett grimskaft i hans grimma.
- Kom vännen. Följ med mig nu, sa hon mjukt.
Amigo följde snällt efter. Han såg en transport på gårdsplanen. Han trippade lite oroligt med öronen, men gick snällt med.
Bakluckan stängdes och transporten började röra sig.
Han stod lugnt där och tänkte. Han kände sig trött.
Helt plötsligt stannade transporten. Dom var hemma.
Bakluckan öppnades, och han hörde en häst gnägga. Han backade lugnt bakåt och tittade nyfiket på sitt nya hem. Dom ställde han i boxen och gav han mat och vatten. Flickan hämtade en salva för att smörja in hans hemska sår. Han var bara skinn och ben. Flickan pussade han mjukt på mulen.
- Min fina lilla häst, viskade hon. Sen gick hon ut.
Morgonen därpå så skulle han få komma ut i hagen. Framför sig såg han 3 andra varmblod stå och vänta vid grinden. Dom gnäggade mjukt mot han, och Amigo svarade.
Dom stod länge och nosade på varandra. Till slut började dom springa. Aldrig hade han varit i en sån här stor och grön hage.
Han saknade inte sitt nya hem ett dugg. Han frustade nöjt och galopperade upp mot grinden igen.
Flickan stod kvar där.
Han gick fram mot henne. Hon la sin hand på hans mule och sa:
- Underbara lilla häst. Välkommen hem, vännen!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tjeeeniiiss/250122794/