Alla behöver tider att vara ensamma.

Jag vet inte vart livet är påväg, jag ser två olika vägar.
Självsäker, Osäker.
Jag kan dela mig på mitten och bli precis som alla andra.
Men jag har lärt mig att leva med det.
Jag vet att folk omkring oss har svårt att sova, svårt att acceptera.
Men livet speglar sig och alla kan läsa tankar om oss själv.
Jag vill inte att ni ska veta, veta att mitt liv kan vara bra.
Även vara svårt.
Vi människor vågar inte visa rädlasa, vi är för rädda för de.
Vi är rädda för oss själva, att ingen kommer att förstå.
Men vi alla har varit med om de.
Utanpå, Inuti.
Jag, Therese Lundgren har länge skrivit texter.
Vissa påminner om mitt liv andra vill jag bara få folk att förstå.
Rädsla är inte kärlek, kärlek är inte rädsla.
Det är vad vi själva gör det till.
Jag vet att människor har stor effekt på livet.
Annars hade vi inte varit här idag.
Du och jag är inte samma person, kommer aldrig bli heller.
Det vi inte vet idag kommer vi kanske veta en annan dag.
Vi har allt vi behöver.
Framtid, Dåtid
Vi har minnen vi vill minnas andra vi helst inte vill komma ihåg.
Jorden är runt precis som ditt liv.
Ingen vet vad andra sidan tänker.
Jag vet att många väljer att hålla saker inom dig.
Men vi har de alla inom oss.
Sårat, älskat.
Hjärtat.

Annons

The photo has no tags

May 2011