October
Monday 1 November 2010 photo 1/2
|
EMMY
Jag förklarade allt för alla och tillslut fick jag va ensam i lugn och ro..
Klockan tickade långsamt och jag funderade på om jag skulle
ringa och förklara varför jag inte kommit på ultraljudet men jag struntade i det. Men det va tid för att åka och titta på hundarna nu..
Jag kunde inte åka.. Jag tog upp mobilen och ringde till kvinnan
som hade hundarna och berättade att en familjemedlem låg på
sjukhus så jag kunde inte komma.
Hon förstod.
I flera timmar satt jag på sängen där Tom legat men orkade inte gå därifrån.. Jag va så utmattad efter allt.
Jag slöt ögonen och väntade på att något skulle hända.., att energin
skulle komma tillbaka men det gjorde den aldrig.
Med en suck gick jag ut till de andra.
"Hej." sa jag och tittade på allihop, en efter en..
Ingen svarade.
"Jag åker nu." sa jag i hopp om att någon skulle svara.
Men nej..
"Hejdå." jag gick mot dörren.
När jag kom ut öste regnet ner.
"Vänta.." hörde jag någon bakom mig .
"Kom.." sa rösten, jag stannade och 'rösten' kramade om mig.
Jag vände mig om då jag förstod att det va sessan.
"Det ordnar sig va?" sa hon.
"Jag sa väl det.." svarade jag och vi snyftade och kramades länge.
"Jag följder med dig.." sa hon och log, vi sprang mot busshållsplatsen och
ställde oss. Men vi behövde inte vänta i mer än fem minuter.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
en kort för jag har tråkigt x)
Annons
Visa toppen
Show footer