September
Thursday 26 November 2009 photo 1/1
|
Man gör allt för alla
Ens sinnen känns trötta och kalla
Man får aldrig göra sin grej
Har alltid gått efter vad du gjort men vill inte längre vara som dig
Man försöker se till att alla andra mår okej
Men ibland kan man glömma av sig själv, jag har glömt mig
Vet ej vart jag tog vägen eller om jag kommer tillbaka
Kanske hittar ingen mig men vem kommer ändå att sakna?
Alla försvinner en och en
Men ingen förstod att de var mina känslor som kom i kläm
Att pressas, tyngas och känna ånger för att man aldrig gjorde rätt val
Det är inte så jävla kul att vara på en is som är så jävla hal
Man ramlar, slår sig blodig och utan skydd kan man bli illa skadad
Ingen skyddar mig i livet, känns som om hela jag är förlamad
Till att inte höra, känna eller se
Trodde de var mitt fel, men er ignorans har fått mig att inse
Ni ville aldrig lyssna eller försöka se mig där jag stod
Ni försökte ljuga men fattade aldrig att jag förstod
Så nu sitter man kluven på två sidor av en blodig dörr
Där allt en gång kom i kläm, slet mig itu som alltid förr
Den ena delen den försvann
Den andra var något ingen någonsin återfann
Är de så svårt att förstå en tår?
De finns väl en förklaring till ett öppet sår?
Men ingen tycks sig bry om andra
Sköt du ditt - en vacker dag får du också ensam vandra
Ens sinnen känns trötta och kalla
Man får aldrig göra sin grej
Har alltid gått efter vad du gjort men vill inte längre vara som dig
Man försöker se till att alla andra mår okej
Men ibland kan man glömma av sig själv, jag har glömt mig
Vet ej vart jag tog vägen eller om jag kommer tillbaka
Kanske hittar ingen mig men vem kommer ändå att sakna?
Alla försvinner en och en
Men ingen förstod att de var mina känslor som kom i kläm
Att pressas, tyngas och känna ånger för att man aldrig gjorde rätt val
Det är inte så jävla kul att vara på en is som är så jävla hal
Man ramlar, slår sig blodig och utan skydd kan man bli illa skadad
Ingen skyddar mig i livet, känns som om hela jag är förlamad
Till att inte höra, känna eller se
Trodde de var mitt fel, men er ignorans har fått mig att inse
Ni ville aldrig lyssna eller försöka se mig där jag stod
Ni försökte ljuga men fattade aldrig att jag förstod
Så nu sitter man kluven på två sidor av en blodig dörr
Där allt en gång kom i kläm, slet mig itu som alltid förr
Den ena delen den försvann
Den andra var något ingen någonsin återfann
Är de så svårt att förstå en tår?
De finns väl en förklaring till ett öppet sår?
Men ingen tycks sig bry om andra
Sköt du ditt - en vacker dag får du också ensam vandra
Comment the photo
Jag förstår inte vad det var, men någonting i den texten berörde mig verkligen.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tobiasdahnberg/426861417/
Visa toppen
Show footer