Del 2

- Hej, sa nadja och log. Hon kramade mig innan vi gick upp till hennes rum.
- Jag kan inte fatta att vi ska åka till Tyskland imorgon och se på Tokio Hotel, sa nadja drömmande.
Jag skrattade åt henne och satte mig ner på hennes säng.
- Har du gitarren? frågade jag henne.
- Of course, jag visste ju att du skulle vilja ha den och spela på, log nadja
Hon gav den till mig och jag började spela på låten Whataya want from me i pinks version, nadja stod och kollade på mig med ett leende på läpparna hon älskade alltid när jag spelade och sjöng. När jag hade sjungit klart började jag nynna på andra låtar medans nadja rysade runt i rummet och packade ihop det sista.
- Tror du Tom skulle tycka om mig? sa jag osäkert.
- Så klart, vem tycker inte om dig? DU är den finaste människan på jorde mel alla älskar dig. nadja älskade att kalla mig mel, i början sa hon mellis men jag tvingade henne att sluta med det.
- Tack, detsamma gäller dig men det vet du ju redan. Nadja log nöjt åt mig, jag önskade att jag var med som nadja, självsäker och tuff, men istället var jag rädd och osäker tack vare den jävla carolina sm kom och tog över mitt liv.
- Tänk glada tankar istället, sa nadja till mig som om hon visste vad jag funderade på. Jag och nadja har varit bästa vänner sedan dagis och vi står varandra jätte nära.

Nästa dag
- Mel dags att vakna, viskade nadja i mitt öra.
- Mmmm, lite till bara, sa jag sömnigt.
Nadja skrattade och drog upp mig från sängen, jag gick och fixade mig och drog på mig en lång sommarklänning som nadja hade gett mig, kläder var aldrig något problem för mig, jag fick alla från carolina när hon inte gillade dem längre. Hon trodde nog att hon var taskig mot mig är hon gjorde så eftersom dem inte var moderna längre, men för mig spelade det ingen roll om det var omodernt, så länge jag kompinerade dem så dem passade mig.
- Snyggt, sa nadja och log. själv hade hon på sig en blå tunika och korta byxor, som passade henne jätte bra.
- Dags att åka ropade nadjas pappa och vi sprang ut till bilen och han körde iväg. När vi var framme på flygplatsen sa vi hejdå till nadjas pappa och checkade in, vi hade tur för planet skulle lyfta om några minuter så vi slapp sitta och vänta i flera timmar. Väl ombord på planet började jag bli nervös, jag hatade att flyga.
- Ta de lungt mel, ja sitter bredvid dig och allt kommer gå bra!
- mm, sa jag tyst.
- Ursäkta men et där är våra platser, sa ett ungt par surt.
- Eh nej det är våra, sa nadja
- Är det något problem? frågade en flygvärdinna.
- Ja, dessa två platser är dubbelbokade, sa jag tröttsamt.
- Men det löser vi snabbt, om ni två tjejer kommer med mig istället så får ni åka första klass! sa flygvärdinnan snällt.
Jag och nadja gick och satte oss på våra nya platser, jag satte mig längst in och direkt när jag satte mig suckade jag, mannen framför mig hade fält ner sätet så att jag knappt fick plats.
- Ursäkta mig, men jag får inte plats kan du vara snäll att skjuta upp ditt säte, sa jag vänligt.
Men mannen lyssnade inte och ingeting hände, jag blev irreterad, jag tänkte inte sitta såhär i flera timmar. Jag petade honom på axeln och upprepade mig fast inte i en lika vänlig ton.
- Fattar du trögt eller, kan du vara snäll och skjuta upp sätet!!!
Precis när jag sagt det kollade jag mannen i ögonen och upptäckte till min fasa vem det var.
- Ta det lungt tjejen, jag hörde dig inte, sa han och blinkade.
Tom Kaulitz sköt upp sätet och blinkade en gång till åt mig innan han kollade på mig nerifrån och upp, shit han kollar in mig, tänkte jag snabbt.
- Vad heter en sån snygging som du då?

Kommentera:) p.s självklart pratar dem engelska med varandra:)

Braaa ryser vad bra!!