June
Show more 
Friday 31 December 2010 photo 7/29
|
Del 7
Melenie
Jag vaknade nästa morgon och var helt slut. Nadja kollade frågandes på mig och väntade på att jag skulle bryta ihop igen.
- Nej det är lunt, sa jag och log mot henne.
- Bra, sa hon och log tillbaka. Ska du förlåta honom?
- Jag vet inte, det är så svårt. Jag vet att han inte gjorde det med flit men samtidigt kan jag inte lita på honom fullt ut eftersom alla säger att han är en player! Men jag vill lita på honom, så jag antar att jag kommer kunna förlåta honom snart.
- Jag visste det! Låt honom fjäska ordentligt först bara, sa hon och blinkade åt mig. Men hur känns det med Caroline då?
Jag tänkte på mitt samtal med Caroline igr och suckade. Igentligen var det kanske lika bra, min gamla pappa fanns ändå inte kvar så jag skulle inte sakna honom.
- Jodå, det är väl okej. Vet bara inte var jag ska ta vägen när vi kommer hem till Sverige igen.
- Är du dum eller? sa nadja.
-Va?
- Du ska ju bo med mig, fattar du väl!
Jag flög upp och kramde henne länge innan vi började fixa oss. Jag visste att Najd aville till Bill idag, men hon låtsades inte om det. Vi gick ner och åt frukost innan vi stack ut på stan för att shoppa. Även om jag inte hade det så bra hemma, hade pengar aldrig varit ett problem. Min mamma tjänade väldigt mycket pengar närhon levde och hon skänkte allt till mig och jag hade även fått pengar av mormor och morfar sen jag var liten, så jag var inte direkt fattig.
Vi hade jätte skoj på stan och flamsade. När vi satte oss för att äta lunch så ringde nadjas mobil.
- Hej, sa nadja och log stort.
Jag visste att det var Bill som ringde henne, man såg det på hennes ansikte. Hon var lycklig redan nu och jag var glad för henne skull.
- Jag ka fråga Melenie, sa nadja sen. Melenie vill du ka och hälsa på Bill och sova där inatt. Tom är inte hemma, han har åkt iväg för intervjuer och sånt och kommer hem först imorgon.
- Visst varför inte, sa jag och log åt tanke att få träffa Bill. Han var faktiskt väldigt trevlig och han skulle bli en bra vän som man kunde lita på.
-Vi äter lunch just nu men vi kan komma till dig sen, sa nadja och log hoppfullt.
Hon la på efter många hejdå, nej du får lägga på och puss.
- Jag tror bestämt att det är något pågång där syster, sa jag och blinkade retsamt åt henne.
- Tyst, a hon och blev röd om kinderna.
- Du gillar honom eller hur?
- Han är snäll, men jag känner honom inte, sa nadja blygt.
- men se till att lära känna honom då, jag ska hålla mig undan!
Hon log och vi betalade innan vi reste oss upp och tog bussen mot Bill och Toms hus. Jag var glad att Tom inte var hemma, men jag visste att jag skulle vara tvungen att träffa honom någon gång om Nadja börjde gilla Bill. Vi kom fram till huset en kvart senare och Bill mötte oss vid dörren.
- Hej, sa han glatt och kramade oss.
Vi gick in i huset och Bill visade oss runt, efter rundvisingen bestämde vi oss för att se på film. Jag satte mig medvetet längst ut i soffan å att Bill och Nadja kunde sitta brevid varandra oc nadja log tacksamt mot mig. Filmen var inte sådär toppen bra och i mitten utav den hade jag nästan somnat. Plötsligt öppnades ytterdörren och en röst ropade.
- Bill jag är hemma!
Jag kände igen den rösten och visste att det var Tom. Jag kollade mig paniklaget runt i rummet i hopp om att bara kunna försvinna. Sen kollade jag på Bill och han så nervös ut.
- Duuu sa ju att han inte skulle komma hem, viskade jag stammandes till honom.
- Förlåt Melenie, han måste ha kommit hem tidigare.
Åhnej, faan också, värför måste jag alltid ha sådan här otur?
Jag hörde att Tom kom närmare och jag sjönk långt ner i soffan.
- Bill vad gör.... Oh hej Nadja, sa Tom blygt. Vad gör du här?
Jag visste att han kollade sig runt om i rummet och hoppades på att se mig, jag sjönk ytterliggare längre ner i soffan.
- Bill bjöd in oss, sa nadja lungt.
- Oss? sa Tom hoppfullt.
Faan nu fanns det ingen återvändå, jag var tvungen att möta honom. Jag harklade mig och satte mi sedan upp i soffan och mötte Toms blick...
Annons
Comment the photo
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer