jag o hirre för åttio år sen (på hans glansdagar) :

d va han o jag, hela dagarn. vi var ute och lekte.. mest krig, han brukade iofs slå mig ibland när jag hellre ville vara en översittare som gjorde avrättningar på utlänningar. Jag fick aldrig vara han som bestämde :/
Men ibland var han snäll också, när vi åkte ut och fiskade en gång, Adolf och jag - vi satt där fridfullt, så drog han ett skämt på tyska - All juden raus typ sa han, jag fattade inte och sa nej, men jag äter ofta skinkmacka och flingor till frukost. Då sa han att det var okej och att han itne skulle kasta mig åt de små fiskarna om jag lovade att inte göra om det. Glad i hågen av att inte bli kastad som föda åt småfisk så gick jag hem igen, fullt medveten om att Adolf var snäll.
För övrigt var han mycket äldre än mig, och min mamma uppskattade inte riktigt att jag umgicks med honom.
Hon sa att han itne var riktigt riktig, jag sa att jo, han är riktig annars skulle vi inte leka, för då skulel jag bara fantisera och det gjorde jag inte, det visste jag.

En dag försvann Adde, när jag gick i skolan, hans mamma ville tydligen flytta till tyskland.

Ibland saknar jag Adolf, och våra dagar tillsammans. Och ibland undrar jag, jag undrar hur han har det idag, om han har ett respektabelt arbete och två bilar..