Saturday 8 May 2010 photo 1/1
|
Härligt.
Just när jag äntligen trodde att jag började komma över min polack för första gången sedan jag och servitrisen pratade om att träffas. Hon var gullig men kändes fel iom att hon hade barn. Jag är inte redo att ta hand om det än. Så det var dödsdömt även om vi kom bra överens och så. Jag vet att hon fortfarande gillar mig för det märktes häromveckan. Och jag blev överlycklig.
Så nyligen träffar man en person som får en att börja känna fjärilar igen. Man blir glad, umgås, skrattar, får komplimanger, ger komplimanger och allt börjar kännas bra. Sen berättar man det för en annan person och den personen går och börjar stöta som fan på den personen man just berättat att man gillar. Trots att de känt varandra jättelänge. Det måste liksom ske nu.
Jag vet inte om jag orkar med det här längre. Det blir alltid så här. Vad är det för mening att börja tycka om någon när alla alltid ska komma och bara dra undan dem från en hela tiden. Jag vill också bli omtyckt lika mycket som jag tycker om.
Visst är jag ett klantarsle, och jag har mina åsikter om saker och ting. Men jag är fan inte elak mot någon och jag är snäll mot de jag gillar...
Så varför?
Idag mår jag piss. Men fördelen med detta är att man i alla fall lyckats få något utrett för ovanlighetens skull. Det är bra med att vara ledsen och sårad. Man kommer igång för att tänka på annat. Så nu är min baklykta på bilen äntligen lagad.
Men det är inte lika bra som alternativet så klart. Hellre trasig baklykta än trasigt hjärta.
Men hur som helst... Förlåt att jag inte uppdaterat här på länge. Men alla mina bilder hamnar på Facebook nu för tiden och de flesta här har mig där ändå så ja.
Ha det bra alle sammans och ta hand om varandra nu. Särskilt ni som inte är singlar. Ni vet inte hur bra ni har det :/
Just när jag äntligen trodde att jag började komma över min polack för första gången sedan jag och servitrisen pratade om att träffas. Hon var gullig men kändes fel iom att hon hade barn. Jag är inte redo att ta hand om det än. Så det var dödsdömt även om vi kom bra överens och så. Jag vet att hon fortfarande gillar mig för det märktes häromveckan. Och jag blev överlycklig.
Så nyligen träffar man en person som får en att börja känna fjärilar igen. Man blir glad, umgås, skrattar, får komplimanger, ger komplimanger och allt börjar kännas bra. Sen berättar man det för en annan person och den personen går och börjar stöta som fan på den personen man just berättat att man gillar. Trots att de känt varandra jättelänge. Det måste liksom ske nu.
Jag vet inte om jag orkar med det här längre. Det blir alltid så här. Vad är det för mening att börja tycka om någon när alla alltid ska komma och bara dra undan dem från en hela tiden. Jag vill också bli omtyckt lika mycket som jag tycker om.
Visst är jag ett klantarsle, och jag har mina åsikter om saker och ting. Men jag är fan inte elak mot någon och jag är snäll mot de jag gillar...
Så varför?
Idag mår jag piss. Men fördelen med detta är att man i alla fall lyckats få något utrett för ovanlighetens skull. Det är bra med att vara ledsen och sårad. Man kommer igång för att tänka på annat. Så nu är min baklykta på bilen äntligen lagad.
Men det är inte lika bra som alternativet så klart. Hellre trasig baklykta än trasigt hjärta.
Men hur som helst... Förlåt att jag inte uppdaterat här på länge. Men alla mina bilder hamnar på Facebook nu för tiden och de flesta här har mig där ändå så ja.
Ha det bra alle sammans och ta hand om varandra nu. Särskilt ni som inte är singlar. Ni vet inte hur bra ni har det :/
Nu ska man ner på Chappen igen också. Ska bli intressant att se om man blir sårad av Monika igen. Om hon ens kommer. Önskar nästan att hon inte gör det för även om jag alltid kommer gilla henne så klarar jag inte av henne mer. Hon vill aldrig prata om när saker är fel utan hon ska bara ut och festa och ha kul. Sen att hon mår skit av det i längden och förlorar sina vänner verkar hon inte bry sig om.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tommydagreat/456397571/