Nils Vestin, Kålsta, Ullånger, har nyligen avlidit. Han skulle den 1 augusti ha fyllt 87 år.

Han sörjs närmast av sina två döttrar med familjer, många släktingar och vänner.

---

Nisse, som han alltid kallades, föddes i ett torparhem i Kålsta. Föräldrarna, Johan och Maria Kristina, fick sexton barn varav tolv uppnådde vuxen ålder. Nils blev den som levde längst i den stora syskonskaran. När Nisse berättade om sin barndom, använde han uttrycket "lyckligt men fattigt". Han fick sitt första arbete som getarpojke på Ullångersfjället när han var 11 år gammal, då han vaktade korna som gick på bete på skogen från morgon till kväll. "Då vi skulle gå hem på kvällen sang jag för dom och då följde dom med mej till lagårn". Han blev senare bland annat åkardräng i Örnsköldsvik, i lumpen blev han hovslagare och det yrket höll han länge fast vid på sin fritid. Han arbetade i många år hos Vattenfall med de stora kraftverksledningarna i Norrland, mest i Västerbotten och i Lappland, innan han flyttade hem och blev linjemontör hos det som då hette Graningeverken.

De senaste 50 åren har Nisse blivit känd som en glad och duktig auktionsutropare, som med sitt goda humör gjorde tillställningarna till riktiga folknöjen runt om i Höga Kusten-området.

Dessutom hade han ett fantastiskt minne när det gällde personer och släktskap, och idag känns det som en oersättlig kunskap försvunnit för alltid.

Det kommer att bli tomt efter Nisse på auktionerna, i bastun, på idrottsplatserna och på många andra ställen. Jag saknar min skolkamrat från byskolan i Håll, vår granne på Kajvägen under många år och hans telefonsamtal, ofta sent på kvällarna, som han alltid började med "Ja de´ä ´n Nisse".

Jag hoppas att Sankte Per letar fram sin finaste klubba när Nisse nu kommer och ropar på auktionerna där uppe.

Folke Bohman

fint skrivet va.