Nu har tiden passerat allt för fort och sorgset,
jag tror inte jag ens hann och säga hejdå,
till min lilla kära som jag hade stora tankar om,
en vacker dag kanske allt ändras till nått bra,
Mina fötter dem står inte så värst stadigt,
det verkar som att dem har skakat nu ett tag.
Kanske är det något gott eller nått dåligt,
kanske du kan ta och berättade det för mig?

Solen den skiner inte riktigt som den gjorde,
och skuggan verkar förändras och bli svart.
Eller är det mitt sätt att se på sånt som händer,
Allt som händer nu för tiden händer inte för mig.

Jag vaknade abrupt och stutsade upp ur sängen,
jag var förvirrad, arg, och ledsen utan hopp.
Hur kommer det sig att dem som önskar folk så illa,
alltid får det som dem vill endå...

Hela mitt liv så har jag levt ett liv i skuggan,
alltid önskat så gott för alla utom mig,
det sägs: Var försiktig vad du önskar för, det kan bli sant.
I mitt fall, verkar det så..

När vi möttes var det kallt, vi frös ju,
kanske var det jag som skapade vädret.
Om jag är vintern så är du den vackra sommarn,
Så blomma upp nu, det är du värd.

Nu har tiden passerat, allt för fort nu,
jag har inget att vakna, för men kan inte dö,
Men allt jag önskar, är att få se dig lycklig,
att få se dig le, även med nån annan.

så jävla bra igen, till vem är det? en flicka.......?