July
Sunday 19 October 2008 photo 1/1
|
Stop this pain tonight
Det är ljust ute men inte på grund av att solen lyser, utan det är mer som om gud har stigit ner till vår underliga värld. Jag kisar uppåt mot himlen, det är alldeles vitt! Molnen täcker himlen så som den nyfallna snön täcker marken. Jag lägger mig ner i det mjuka snötäcket. Andas in den kyliga luften, andas ut all värme. Syrran ropar på mig från ytterdörren men jag hör det knappt. När hon går in igen hörs tystnaden, den skär i mina öron.
Det känns som om det var igår. Då, när telefonen ringde. När pappa lyfte telefonluren och satte den mot sitt öra. Då, när han slutade andas för ett ögonblick och telefonluren gled ur handen på honom. Jag kommer ihåg det så väl! I nästa sekund sjönk pappa ihop på det gråa, hårda klinkersgolvet. Han brast ut i gråt. Farmor kom inspringandes från köket med andan i halsen. Hon såg på pappa som satt med huvudet nerböjt och skakade. Hon såg på mig som stod i hallen med det vita nattlinnet på mig och min lila favorit apa i handen. Sedan såg hon återigen på pappa.
På en sekund kan världen förändras, eller hur? Det vet både du och jag. När den väl når sin vändpunkt vet man inte vart man ska ta vägen.
Jag känner med fingrarna mot den vita snön, tar upp en hand full av de små vita kristalldropparna. Smakar på det, snön smälter till vatten mot min varma tunga. Jag tar upp mp3:n ur innerfickan. Sätter låten I miss you på repeat. Om och om igen spelas den. Jag har lyssnat på den säkert en miljon gånger idag. Sjunger med en bit. Fastnar på meningarna, på orden.
where are you and Im so sorry, I cannot sleep, I cannot dream tonight. I need somebody and always, this sick strange darkness, comes creeping on so haunting every time. Will you come home and stop this pain tonight, stop this pain tonight.
Jag kan inte sluta tänka på dig, det var längesen nu. Det har fan gått fyra år! Fyra år, 48 månader, 208 veckor, 1461 dagar. 1461 dagar! Jag kan inte sluta tänka på dig, tror att pappa också tänker på dig, jämt! För det är inte ofta han är glad. Jag saknar dig och syrran saknar dig, men pappa saknar dig nog allra mest. Vi var tighta, som helan och halvan, som dag och natt.
De vita väggarna speglade döden på något underligt sätt. När vi fick gå in till dig ville jag inte. Jag ville inte se dig där, för jag ville inte att det skulle vara sant. En sjuksköterska tog hand om mig, tog med mig till sjukhuscaféet och bjöd mig på varm choklad. Jag brände mig på tungan, men det gjorde inte alls ont för det spelade ingen roll. Det enda jag kunde tänka på, det var på dig. När vi gick tillbaka fann vi syrran utanför din dör, hon satt lutad mot en av de vita väggarna. Syrrans kinder var fuktiga, lika så hennes händer som förgäves hade försökt torka tårarna. Jag satte mig ner jämte henne, tog hennes hand och kramade den med min. Hon kramade tillbaka, såg på mig med sina sorgsna ögon. Det finns en värld utanför vår sa hon, dit man bara kan nå genom döden. Och sen satt vi där, fick inte stopp på våra tårar, torkade kinderna ännu mer förgäves.
Jag ligger fortfarande ner, i det mjuka snötäcket. Gör en snö ängel med min kropp, skriver ditt namn där hjärtat egentligen sitter. Får känslan av att jag är iakttagen och reser mig upp. Jag ser mig omkring, det är ingen i närheten, inte så långt ögat kan nå. Men det är någon här, någon lägger handen på min axel. Jag kan känna handflatans tyngd, den gör en grop i min skidjacka. Så slår det mig, att det är du mamma. Jag saknar dig.
Jag känner med fingrarna mot den vita snön, tar upp en hand full av de små vita kristalldropparna. Smakar på det, snön smälter till vatten mot min varma tunga. Jag tar upp mp3:n ur innerfickan. Sätter låten I miss you på repeat. Om och om igen spelas den. Jag har lyssnat på den säkert en miljon gånger idag. Sjunger med en bit. Fastnar på meningarna, på orden.
Jag ligger fortfarande ner, i det mjuka snötäcket. Gör en snö ängel med min kropp, skriver ditt namn där hjärtat egentligen sitter. Får känslan av att jag är iakttagen och reser mig upp. Jag ser mig omkring, det är ingen i närheten, inte så långt ögat kan nå. Men det är någon här, någon lägger handen på min axel. Jag kan känna handflatans tyngd, den gör en grop i min skidjacka. Så slår det mig, att det är du mamma. Jag saknar dig.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tompalicious/282752538/
Visa toppen
Show footer