Saturday 17 November 2007 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Den här dagen vill jag tillägna min käre vän och kollega, Mikael Bengtson Högman. Mikael har under den senaste tiden inte mått särskilt bra, och när diagnosen vaxproppar igår ställdes var plötsligt alla farhågor besannade. Jag lider med dig Mikael som tvingas gå igenom det här, men jag vill samtidigt uttrycka min stora tacksamhet i den tid vi fått tillsammans. Alla lycka! Jag hittade ett litet stycke ur bibeln här som jag tänkte kunde passa: Matt 14:27 Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?”
Annons
Comment the photo
MikaelBengH
Sun 18 Nov 2007 01:08
Men när jag ser detta, och förstår att folk inte har glömt vem jag är... då fylls jag av hopp...
"Du trosvage... Varför tvivade du?" Man blir rörd... Jesus är i alla fall på min sida!
(Frågan är vad Perra säger när han ser att du har ett bibelcitat i din bilddagbok. Du lär snart ha långa spalter med motargument bland dina kommentarer... ;P)
"Du trosvage... Varför tvivade du?" Man blir rörd... Jesus är i alla fall på min sida!
(Frågan är vad Perra säger när han ser att du har ett bibelcitat i din bilddagbok. Du lär snart ha långa spalter med motargument bland dina kommentarer... ;P)

tompaxd
Sun 18 Nov 2007 01:09
haha! kanske bäst att avsluta medlemskapet innan bilddagbokens server kolapsar pga. en för lång kommentar ;P
MikaelBengH
Sun 18 Nov 2007 01:02
Det var verkligen tufft när jag fick diagnosen... jag som är så ung... man hade hoppats på att det bara var lite vatten som hade fastnat i örat, men verkligheten kan vara hård och orättvis ibland. Fast jag ger inte upp, även om jag många gånger skulle vilja göra det... Jag accepterar mitt eländiga tillstånd, när jag nu sitter här ensam på min ensamma stol, försjunken i mig själv. Den stumma omvärlden isolerar sig mot mig, och jag måste göra mig själv illa för att veta att jag verkligen existerar. Jag är hjälplöst fast i en värld någonstans i mellan mig själv och min omgivning. Mellan sändare, signal och mottagare. Det är en tom och tyst värld. Mitt enda sällskap är min egen röst som ekar hotfullt och skoningslöst inom mig...
Hursomhelst.. krogen nästa vecka eller?
Hursomhelst.. krogen nästa vecka eller?
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tompaxd/122069904/