Sunday 8 August 2010 photo 3/4
|
2. Rebecka, eller Bexie som jag oftast sa, berättade vad som hade hänt. Jag hade aldrig hört henne så här uppspelt. Jag kunde riktigt se framför mig hur hennes tjocka, mörkblonda hår fladdrade, hur hennes händer rörde sig i vilda rörelser o leendet som sken upp hela ansiktet. Hon pratade och pratade och när vi till slut, efter två timmar och 7 minuter, la på luren, så kände jag mig faktiskt inte lika dödssjuk längre. Jag kände mig glad. Jag kände mig uppspelt. Det kändes som att jag skulle kunna flyga på moln just då. Jag kände mig gråtfärdig. Glädjetårar. Jag skulle till Tyskland.
Meer? (:
Annons
Anonymous
Sun 8 Aug 2010 19:40
den är ju sjukt bra :D Nu tvingar jag dg att skriva en ny del xD :D<3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tomthedon/468337964/