Sunday 8 August 2010 photo 4/4
![]() ![]() ![]() |
3. Dom varma sommardagarna gick, och till slut, tro det eller ej, så blev jag frisk från min hemska sjukdom. Eh … ja.
Jag kunde äntligen gå ut igen, bli brun igen, träffa mina vänner igen. Jag kände mig inte ensam längre, och det var jag väldigt tacksam för. Jag hatade att vara ensam. Man känner sig så … ensam då. Logiskt, huh?
Personerna jag umgicks mest med var Bexie, Astrid och Annika. Vi var the crew. Det var vi som alltid hade hållit ihop, som ett litet gäng. Tokio Hotelgänget thaha. Alla fyra skulle med till Tyskland. Anledningen till att vi skulle åka dit var Rasmus. Bexies pojkvän. Hon var den enda av oss som hade pojkvän. Den enda av oss som haft en pojkvän till och med thaha. Men hursomhelst så hade han flyttat till Tyskland för några veckor sen för att jobba. Bexie skulle flytta till honom snart hon med. Jag förstod inte hur vi skulle klara oss utan henne.
Det var torsdag, och the crew var ute på stan, spanade efter kläder till THE BIG JOURNEY.
"Jag saknar Rasmus" sa Bexie när vi strosade fram på gatorna.
"Vi träffar ju honom om en vecka, det kommer att gå på ett kick!" sa jag.
Vi gick in på Gina Tricot, en ganska tråkig affär egentligen kanske, med tanke på att alla hade kläder därifrån så att alla gick omkring och såg likadana ut. Inte riktigt vår grej alltså. The crew hade hamnat framför en spegel i affären. Jag studerade oss. Jag och Rebecka var ganska lika klädda, vi ville sticka ut lite, vi använde converseskor i olika färger och med olika skosnören, ett par vanliga jeans, men vi hängde ofta på hängslen, hon oftast i svart eller vitt, jag hellre i färger och på överkroppen hade vi en enfärgad långärmad tröja med en t-shirt med tryck på över. Våra hår o sminkningar däremot var väldigt olika. Jag hade (färgat) rött hår och mitt hår var dessutom mycket kortare , bara till axlarna, det ville till min besvikelse inte växa längre än så, och jag hade en "hårdare" sminkning än vad hon hade.
Astrid var väl anledningen till att vi gick in på Gina Tricot överhuvudtaget haha. Hon gick ständigt omkring i svarta leggins, och ett linne, oftast från just Gina Tricot. Hennes hår var också färgat, men till mörkbrunt, och det passade henne väldigt bra.
Annika var längst av oss alla, nästan ett huvud längre än oss alla tre, TILLSAMMANS! Haha nej då. Men lång var hon, och idag hade hon på sig sina vanliga streetskor, ett par svarta leggins och en blå munktröja med tryck på. Hon var blond, precis som Rebecka, fast en mycket ljusare ton.
På väg hem från stan, när vi skulle hem till Rebecka, som fortfarande bodde kvar i Sollentuna, så började det ösregna. Det var första gången det regnade på hela sommaren. Tack för det, tänkte jag, kunde det inte ha regnat när jag var sjuk i stället?
Vi fick springa hem från stationen när vi kom fram, ingen av oss hade ju tänkt på att ta med paraflax, det var ju strålande sol när vi hade gått ut på förmiddagen!
Väl hemma hos Bexie fanns en liten överraskning, en överraskning för oss alla.
Jag kunde äntligen gå ut igen, bli brun igen, träffa mina vänner igen. Jag kände mig inte ensam längre, och det var jag väldigt tacksam för. Jag hatade att vara ensam. Man känner sig så … ensam då. Logiskt, huh?
Personerna jag umgicks mest med var Bexie, Astrid och Annika. Vi var the crew. Det var vi som alltid hade hållit ihop, som ett litet gäng. Tokio Hotelgänget thaha. Alla fyra skulle med till Tyskland. Anledningen till att vi skulle åka dit var Rasmus. Bexies pojkvän. Hon var den enda av oss som hade pojkvän. Den enda av oss som haft en pojkvän till och med thaha. Men hursomhelst så hade han flyttat till Tyskland för några veckor sen för att jobba. Bexie skulle flytta till honom snart hon med. Jag förstod inte hur vi skulle klara oss utan henne.
Det var torsdag, och the crew var ute på stan, spanade efter kläder till THE BIG JOURNEY.
"Jag saknar Rasmus" sa Bexie när vi strosade fram på gatorna.
"Vi träffar ju honom om en vecka, det kommer att gå på ett kick!" sa jag.
Vi gick in på Gina Tricot, en ganska tråkig affär egentligen kanske, med tanke på att alla hade kläder därifrån så att alla gick omkring och såg likadana ut. Inte riktigt vår grej alltså. The crew hade hamnat framför en spegel i affären. Jag studerade oss. Jag och Rebecka var ganska lika klädda, vi ville sticka ut lite, vi använde converseskor i olika färger och med olika skosnören, ett par vanliga jeans, men vi hängde ofta på hängslen, hon oftast i svart eller vitt, jag hellre i färger och på överkroppen hade vi en enfärgad långärmad tröja med en t-shirt med tryck på över. Våra hår o sminkningar däremot var väldigt olika. Jag hade (färgat) rött hår och mitt hår var dessutom mycket kortare , bara till axlarna, det ville till min besvikelse inte växa längre än så, och jag hade en "hårdare" sminkning än vad hon hade.
Astrid var väl anledningen till att vi gick in på Gina Tricot överhuvudtaget haha. Hon gick ständigt omkring i svarta leggins, och ett linne, oftast från just Gina Tricot. Hennes hår var också färgat, men till mörkbrunt, och det passade henne väldigt bra.
Annika var längst av oss alla, nästan ett huvud längre än oss alla tre, TILLSAMMANS! Haha nej då. Men lång var hon, och idag hade hon på sig sina vanliga streetskor, ett par svarta leggins och en blå munktröja med tryck på. Hon var blond, precis som Rebecka, fast en mycket ljusare ton.
På väg hem från stan, när vi skulle hem till Rebecka, som fortfarande bodde kvar i Sollentuna, så började det ösregna. Det var första gången det regnade på hela sommaren. Tack för det, tänkte jag, kunde det inte ha regnat när jag var sjuk i stället?
Vi fick springa hem från stationen när vi kom fram, ingen av oss hade ju tänkt på att ta med paraflax, det var ju strålande sol när vi hade gått ut på förmiddagen!
Väl hemma hos Bexie fanns en liten överraskning, en överraskning för oss alla.
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tomthedon/468354200/