Monday 16 June 2008 photo 2/2
|
fan, kommer klaga nu. men kan inte direkt påstå att jag mår bra..
det är sånt här jag hatar och som jag är så rädd för ska hända. därför hade jag lovat mig själv att ta det lugnt och inte "låtstas om" att jag hade sådana känslor så fort. men det gick ju bra, och asså man kan ju inte direkt dölja sånna känslor. och just då när jag kan förstå det själv och tror att detta är bra och inser själv att du gör gjorde mig lycklig blir det såhär. och det är detta jag inte klarar. sist tog det näst intill två år och det var ett rent helvete kan jag nästan säga. jag vill inte dit igen. jag hade nästan lovat mig själv att inte gråta så mycket över en kille igen, men det höll jag inte. mina ögon är helt färdigsprängda.. allt har bara blivit fel och jag orkar inte sånt här, jag orkar inte äta, knappt gå eller sitta elr ens göra något över huvud taget. även om det inte va så länge finns det så mycket som får mig och tänka på det. och det är väl nu, i sånna här stunder som det är så skönt att ha en nära vän som man kan vända sig till, men det har jag inte.. så då är jag ensam.
har ju min familj, mamma och linn. dom förstår ju, det känns ju bra men det är ju inte precis samma sak.
som när jag gick ut för att se vad mam gjorde frågar hon
m- tone, hur är det ?
t- det är bra..
m-är det verkligen de ?
t-nej
och då kunde jag inte ens hålla tillbaka, allt bara brast..
fan, hur ska jag klara detta? en till sommar såhär? en sommar som verkade skulle bli helt perfekt, hur?! utan någon eller något vid sidan..
det är sånt här jag hatar och som jag är så rädd för ska hända. därför hade jag lovat mig själv att ta det lugnt och inte "låtstas om" att jag hade sådana känslor så fort. men det gick ju bra, och asså man kan ju inte direkt dölja sånna känslor. och just då när jag kan förstå det själv och tror att detta är bra och inser själv att du gör gjorde mig lycklig blir det såhär. och det är detta jag inte klarar. sist tog det näst intill två år och det var ett rent helvete kan jag nästan säga. jag vill inte dit igen. jag hade nästan lovat mig själv att inte gråta så mycket över en kille igen, men det höll jag inte. mina ögon är helt färdigsprängda.. allt har bara blivit fel och jag orkar inte sånt här, jag orkar inte äta, knappt gå eller sitta elr ens göra något över huvud taget. även om det inte va så länge finns det så mycket som får mig och tänka på det. och det är väl nu, i sånna här stunder som det är så skönt att ha en nära vän som man kan vända sig till, men det har jag inte.. så då är jag ensam.
har ju min familj, mamma och linn. dom förstår ju, det känns ju bra men det är ju inte precis samma sak.
som när jag gick ut för att se vad mam gjorde frågar hon
m- tone, hur är det ?
t- det är bra..
m-är det verkligen de ?
t-nej
och då kunde jag inte ens hålla tillbaka, allt bara brast..
fan, hur ska jag klara detta? en till sommar såhär? en sommar som verkade skulle bli helt perfekt, hur?! utan någon eller något vid sidan..
Comment the photo
jag älskar dej mest ! <3
jag finns här oavsett om du inte tror det!
vad är det som har hänt?:/<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tonees/224706877/