Berättelsen om min syster.

Allt började nog när hon föddes. Jag tyckte hon var det sötaste jag hade kunat få. Mamma och Pappa tyckte också det. Men när min syster blev 5 började saker och ting förendras. Mamma och pappa bråkade allt mer och till slut försvann Mamma ur huset. Hon kom inte tillbaka. Det var väl där min systers "sjukdom" började stiga fram. Hela hennes gulliga stil förändrades och blev galen och dyster. Hon slutade med balett och hennes råsa rum blev svart. Hela hon blev svart. När hon var 12 hade hon redan förlorat oskulden, blivit polisanmäld, hamnat på syket och sen kom ut igen. Skolan gick åt helvete. Mamma dök upp när hon blev 10. Anklagade pappa för att min syster hade blovit som hon var. Min syster försvarade pappa och... knivhögg mamma så att hon fick åka in på akuten. När min syster var 15 stack pappa också och lämnade mig ensam med min syster i en lägenhet som stank alkohol och dråger. Min syster tog dråger. Men en dag blev det förmycket för min syster. Hon klarade inte av mer. Varken mamma, pappa, polisen, psykhemmet eller sitt liv. Den enda hon hade var jag. Hon tog upp en kniv tittade på mig och sa:

- Jag älskar dig, Ängla. Lovar du att alltid älska mig? Lovar du att jag kommer att komma till himmelen?

Jag visste precis vad hon täkte göra. Men jag log och nickade.

- Klart du kommer till hinnelen. Du kommer alltid dit jag ska. Vi kommer alltid att vara tillsmans.

Min syster log och såg lycklig ut. Sen föll hon ihop. 16 år blev min syster. Hon dog på sin födelsedag. Precis som mammas och pappas kärlek gjorde när hon blev 5. Min syster blev 16 och jag var 20 när jag såg henne dö framför mina ögon.

(Detta har ALDRIG hänt mig. Jag är inte 20 och jag har aldrig haft någon syster. Men jag drömde om det här en gång. Hoppas ni tyckte om den)

Annons

The photo has no tags

1 comments on this photo

May 2019