Monday 20 December 2010 photo 8/25
|
Den förbjudna kärleken. Del 8
På morgonen vaknade hon tidigt. Hon mindes den tjocka mannen och vågade därför inte komma ut ur ladan. Hon hörde plötsligt Antons röst utanför.
- Jag försäkrar er. Den flickan har jag inte sett.
Hon hörde en annan man svara:
- Jag hoppas att du inte ljuger. Den flickan är speciell. Hon måste hittas.
- Jag förstår det, kommisarien. Men jag har inte sett till henne.
- Okej då. Hör av dig, Anton om du ser henne.
Mannen åkte iväg och Anton kom in i ladan.
- Vad är du egentligen för flicka? frågade han och la armarna i kors.
- Jag kan prata med djur. Sen tror jag att jag har andra förmågor som inte har kommit fram än. mumlade hon.
Anton tog tag i henne och skakade henne hårt.
- Fattar du inte att du har satt min kusin i en jävligt stor knipa. Och mig med. Att skydda en häxa är ju mot lagen.
- Förlåt. Jag menar inte att vara till besvär.
- En sak ska du ha klart för dig. Från och med nu skyddar jag dig inte. Jag Ä-G-E-R dig. Du gör PRECIS som jag vill. Annars hamnar du på bålet fortare än du anar.
Hon nickade skrämt och börjar snyfta. Han lugnar ner sig.
- Du ska vara glad att du inte är så vacker som alla de andra häxorna som har blivit brända. Men du är tillräkligt söt för att kunna vara min kvinna.
Hon stirrade på honom.
- Tänker ni föråda eran Kusin, Herr Anton?
- Tolka det som du vill. Men han kommer inte att hämta dig på väldigt länge. Han ska egentligen giffta sig snart. Med en vacker ung kvinna. Du tror väl endå inte att han skickade hit dig för att sen hämta dig?
Hon sänker blicken.
- Han vet alltså om att du tar mig?
- Ja. Men lovar du att acceptera det här så kommer allt bli bra. För ingen annan skulle bry sig om en liten Häxa till hora som du.
Han vände upp hennes ansikte så att hon kunde se in i hans ögon.
- Du ska föda mig en son och en dotter.
- S-som... d-du vill.
Han log nöjt och lämnade henne sen ensam med de syslor hon skulle göra innan kvällen. Hennes hjärta var sönder. Var det verkligen sant det Anton hade sagt om hennes Älskare? Skulle han verkligen giffta sig med en annan? Hon själv var som en fånge som aldrig skulle kunna ta sig ut. Vad skulle hon göra? Vad skulle kända på kvällen då hon var klar med alla syslorna? Hon hade aldrig varit så här rädd i hela sitt liv.
(Fortsätning följer^^)
Annons