December
Show more 
Monday 20 December 2010 photo 10/25
|
Den förbjudna kärleken. Del 10.
På kvällen kom Anton in. Han ställde ner ett fat med mat.
- Sover du? frågade han.
Hon svarade inte utan fortsatte att be att inget skulle hända.
- Jag vet att du är vaken. Men du behöver inte titta på mig. Jag vill bara att du lyssnar på vad jag har att säga.
- Jag lyssnar.
Anton tog ett djupt andetag.
- Jag har ett brev till dig. Läs det och bestäm dig sen om du vill tro mig eller inte.
Han la brevet på bordet i rummet och lämnade henne ensam sen. Hon tog brevet och öppnade det. Brevet var från hennes Älskare.
Kära Amanda. Jag skriver det här för att du inte behöver vänta på den lögnen som jag fick dig att tro på. Jag hoppas du inte gav mig en arvvinge. Det skulle ställa till det för mig. Med andra ord. Lev väl och glöm mig. Jag var blind och nykär. Du förstår väl att det endå aldrig kunde bli vi två? Jag hoppas du accepterar att din rädning är min kusin. Bli hans och kom aldrig tillbaka till byn. /Cal
Hon kunde inte tro det hon såg på papperet. Hade hennes älskare lämnat henne? Hon började gråta. Allt omkring henne försvsnn, blev suddiga. När hon väl sen fick tillbaka sinnets fulla bruk märkte hon att Anton kramar om henne.
- Om du vill kan du få några slantar och ge dig av härifrån. mumlar han.
Hon tittar förvånat på honom.
- Men barnen jag skulle ge dig?
- Förlåt för det jag sa. Jag var full och då blir jag konstig.
- Så det var det katten menade.
- Va? Vad menar du?
- Jag kan prata med djur. Katten i ladan varnade mig för ditt andra jag. Jag förstod den inte först.
- Så du har olika förmågor....
- Ja, snälla, bränn mig inte.
Han kramar om henne.
- Jag lovar. Även om det är en förbjurden sak att älska en häxa så gör jag det. Jag älskar dig, Amanda.
Hon trode inte sina öron. Älskade verkligen Anton henne? Eller ljög han också? Hon vågade inte tro det. Inte än i alla fall.....
(Fortsättning följer^^)
På kvällen kom Anton in. Han ställde ner ett fat med mat.
- Sover du? frågade han.
Hon svarade inte utan fortsatte att be att inget skulle hända.
- Jag vet att du är vaken. Men du behöver inte titta på mig. Jag vill bara att du lyssnar på vad jag har att säga.
- Jag lyssnar.
Anton tog ett djupt andetag.
- Jag har ett brev till dig. Läs det och bestäm dig sen om du vill tro mig eller inte.
Han la brevet på bordet i rummet och lämnade henne ensam sen. Hon tog brevet och öppnade det. Brevet var från hennes Älskare.
Kära Amanda. Jag skriver det här för att du inte behöver vänta på den lögnen som jag fick dig att tro på. Jag hoppas du inte gav mig en arvvinge. Det skulle ställa till det för mig. Med andra ord. Lev väl och glöm mig. Jag var blind och nykär. Du förstår väl att det endå aldrig kunde bli vi två? Jag hoppas du accepterar att din rädning är min kusin. Bli hans och kom aldrig tillbaka till byn. /Cal
Hon kunde inte tro det hon såg på papperet. Hade hennes älskare lämnat henne? Hon började gråta. Allt omkring henne försvsnn, blev suddiga. När hon väl sen fick tillbaka sinnets fulla bruk märkte hon att Anton kramar om henne.
- Om du vill kan du få några slantar och ge dig av härifrån. mumlar han.
Hon tittar förvånat på honom.
- Men barnen jag skulle ge dig?
- Förlåt för det jag sa. Jag var full och då blir jag konstig.
- Så det var det katten menade.
- Va? Vad menar du?
- Jag kan prata med djur. Katten i ladan varnade mig för ditt andra jag. Jag förstod den inte först.
- Så du har olika förmågor....
- Ja, snälla, bränn mig inte.
Han kramar om henne.
- Jag lovar. Även om det är en förbjurden sak att älska en häxa så gör jag det. Jag älskar dig, Amanda.
Hon trode inte sina öron. Älskade verkligen Anton henne? Eller ljög han också? Hon vågade inte tro det. Inte än i alla fall.....
(Fortsättning följer^^)
Visa toppen
Show footer