Monday 20 December 2010 photo 11/25
|
Den förbjudna kärleken. Del 11.
Efter några veckor i fundering insåg Amanda, som hon hette, att Anton verkligen älskade henne. Han hade fixat ett eget rum åt henne, köpt nya fina kläder, gett henne en egen häst, som hon hade ridit ut på några gånger. Det var en svart häst, väldigt fin. Nu stod hon och lagade mat. Anton hade gått ner till byn för att köpa nya verktyg. Amanda hade inte gett Cal en enda tanke sen brevet. Hon var lycklig nu, men hon kom också ihåg löftet hon hade gett Anton. Ett barn eller två skulle han få, men hon var bara inte redo än. Plötsligt kom Anton hem.
- Det luktar gått, vad blir det för mat? frågade han och kramade om henne.
- Grönsakssoppa.
- Låter jätte gått.
Hon log och vände sig mot honom.
- Jag skulle vilja prata med dig, efter maten.
- Om vadå, kära Amanda?
- Om oss och om löftet jag gav dig.
Han kramade milt om henne.
- Du behöver inte känna att du måste ge mig barn med en gång. Känn dig först säker och lycklig så tar vi det den dagen det kommer.
Hon tryckte sig in till honom. Han är så snäll, så mild, så hjälpsam och förstående.
- Jag älskar dig, Anton. viskade hon.
- Tack för att du gör det. Jag lovar att försöka göra dig lycklig.
- Det är jag redan, jag är lycklig.
Hon släpper honom och fortsätter med maten. Hon log hela tiden. Inget kunde väl hända nu? Anton var snäll mot henne, hennes pappa och storebror var långt härifrån, och Cal brydde hon sig inte om mer. Han hade svikit henne men hon hade gått vidare...
(Fortsätning följer^^)
Annons