December
Show more 
Monday 20 December 2010 photo 1/25
|
Den förbjudna kärleken.
De sprang hand i hand med varandra längst stigen. De små skrattade och hoppade över sten och stock. Deras hjärtan brann för varandra. Vem av dem kunde ana att deras kärlek var förbjuden? Han fick ju inte förblanda sig med smutsigt folk som hon. Men det struntade hans hjärta i. Ingen skulle få skilja dem åt.
- Är vi framme snart? frågade han nyfiket.
- Ja, bara en liten bit längre in.
- Är du säker på att ingen hittar hit?
Hon vände sig om och log mot honom som hon alltid gjorde för att lungna honom.
- Ja, kom nu. De hittar oss inte här.
De fortsatte in i skogen. Efter ett tag såg de äntligen stugan. Den syndens inte för någon som inte visste att den fanns där. Men de visste. Hon tog med honom in i stugan. Bort till den lilla sängen.
- Du ville, eller hur? frågade hon och såg in in hans ögon.
- Ja, med dig vill jag av hela mitt hjärta.
Hon kysste honom och hon varma händer gled in under hennes tröja. Hon, en flicka från byn. Han, en pojke från adeln. Ingen kunde veta att deras hjärtan brann för varandra. Han kunde känna hennes lena hud mot sina hönder. Hur hennes hjärta slog. Han kände deras läppar mötas i en underbar kyss. Sen kände de hur deras kläder sakta försvann från deras kroppar och hur de föll ner i den gamla sängen. Hon kände hans läppar mot sin hals. Hur han snekte hennes bara kropp. Nej, inget skulle nåonsin få förstöra deras kärlek. Till slut kände de båda hur de med ens blev ett. Han hade försiktigt fört in sig i henne. Båda tryckte sig lyckliga mot varandra. De värmde varandra och älskade varandra. Nu hade de bevisat det. Båda var nu för alltid den andras.
Men skulle det förbli så??
(Fortsätning följer^^)
De sprang hand i hand med varandra längst stigen. De små skrattade och hoppade över sten och stock. Deras hjärtan brann för varandra. Vem av dem kunde ana att deras kärlek var förbjuden? Han fick ju inte förblanda sig med smutsigt folk som hon. Men det struntade hans hjärta i. Ingen skulle få skilja dem åt.
- Är vi framme snart? frågade han nyfiket.
- Ja, bara en liten bit längre in.
- Är du säker på att ingen hittar hit?
Hon vände sig om och log mot honom som hon alltid gjorde för att lungna honom.
- Ja, kom nu. De hittar oss inte här.
De fortsatte in i skogen. Efter ett tag såg de äntligen stugan. Den syndens inte för någon som inte visste att den fanns där. Men de visste. Hon tog med honom in i stugan. Bort till den lilla sängen.
- Du ville, eller hur? frågade hon och såg in in hans ögon.
- Ja, med dig vill jag av hela mitt hjärta.
Hon kysste honom och hon varma händer gled in under hennes tröja. Hon, en flicka från byn. Han, en pojke från adeln. Ingen kunde veta att deras hjärtan brann för varandra. Han kunde känna hennes lena hud mot sina hönder. Hur hennes hjärta slog. Han kände deras läppar mötas i en underbar kyss. Sen kände de hur deras kläder sakta försvann från deras kroppar och hur de föll ner i den gamla sängen. Hon kände hans läppar mot sin hals. Hur han snekte hennes bara kropp. Nej, inget skulle nåonsin få förstöra deras kärlek. Till slut kände de båda hur de med ens blev ett. Han hade försiktigt fört in sig i henne. Båda tryckte sig lyckliga mot varandra. De värmde varandra och älskade varandra. Nu hade de bevisat det. Båda var nu för alltid den andras.
Men skulle det förbli så??
(Fortsätning följer^^)
Comment the photo
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer