December
Monday 1 April 2013 photo 3/5
|
Du är vacker. Del 3.
Jag kom hem från skolan denna dag. Mamma städade... Städade fast det inte behövdes. Jag anade att något hade hänt, Jag tog av mig skona vid dörren och gick in till Will. Hon satt och kramade om sin vita nalle. Snöboll hette han. Snöboll kom bara fram när Will var ledsen. Jag satte mig bredvid henne, la hennes huvud mot min bröstkorg, sjöng för henne. Jag har alltid gjort det när hon var ledsen.
- Mamma och pappa bråkade igen. sa hon plötsligt.
- Vad hände? frågade jag lika lugnt som vanligt.
- De skrek... Sen slog pappa mamma och lämnade sen huset. varför har pappa blivit så konstig?
- Jag vet inte...
Jag ljög. Jag visste precis hur pappa egentligen var. Min pappa älskar oss, det gör han. Men bara så länge livet och vi är perfekta. Det får inte finnas några problem alls. Varken jag eller mamma eller någon dum sjukdom. Pappa har alltid velat ha det så perfekt som möjligt men nu... Allt rasar...
Jag minns en gång. Jag var 5år och jag ställde alltid till med bus. En dag gick det för långt och på kvällen... bestraffade pappa mig. Ryggen är läkt nu. Men sen dess förstod jag att pappa även kunde bli ett monster.
- Vad tänker du på?
- Inget. Inget speciellt. Vill du ha något?
- Ja, lite vatten.
Jag reste mig och gick ut i köket. Mamma diskade och sa inte ett ord. Inte förrän jag fyllde glaset med lite mjölk.
- Gör inte pappa arg nu. Va en duktig pojke och ta hand om Will.
- Det gör jag redan medan ni bara bråkar. muttrade jag.
Jag visste att jag var orättvis mot mamma, hon försökte verkligen...
- Cedric... Om något skulle hända, skyddar du Will då?
Jag vände mig mot mamma.
- Med mitt liv. svarade jag.
Jag såg att hon log. Jag såg såret vid munnen, jag såg blåmärkena på armarna, jag såg allt. Min mamma blev misshandlad av pappa. Av den man som hon en gång älskade så starkt. Jag gick ut ur köket och mötte pappa i hallen. Han luktade rök och alkohol. Han nickade mot mig, jag nickade tillbaka och gick in till Will, stängde dörren, ställde mjölken på sängbordet, kröp ner bredvid min syster och höll om henne.
- Blunda och håll för öronen. viskade jag milt.
- Vad kommer hända?
- Gör bara som jag säger. Ingenting kommer hända dig, jag lovar.
Will gjorde som jag sa. Jag tittade mot dörren, höll för hennes öron, blåste i hennes hår. Sen kom skriken, smällarna, gråten, mer skrik. Tillslut satte jag på Will hörlurarna till musikspelaren, bäddade ner henne och gick ut.
- DET ÄR DITT FEL!!!! skrek pappa och slog mamma.
Jag gick i mellan. Jag tog emot pappas slag, stoppade honom.
- Det räcker. sa jag bestämt.
- Du talar inte så till mig, pojk!
- Det räcker.
Mina ord var korta, kalla och bestämda. Pappa backade, vände om och lämnade huset igen. Jag hörde hur bilen startade och hur den åkte iväg. Jag vände mig mot mamma, torkade bort blodet och hjälpte henne i säng. Hon somnande efter ett glas vatten. Jag lämnade sovrummet och satte mig framför TV:n. Jag började bli lite rädd nu. Mamma var illa däran och pappa hade börjat supa igen. Han hade inte gjort det sen jag var 7år...
Jag vaknade av att Will grät. Jag flög upp ur soffan, sprang in i mammas rum där gråten kom ifrån. Will stod vid sängen.
- Mamma! Mamma, vakna! snyftade hon.
Jag lyfte upp henne, försökte få henne att sluta gråta och komma på ett sätt att förklara varför mamma var död. Jag kände tårarna komma men tryckte undan dem, gick ut till soffan och satte mig med Will i knäet. Efter ett tag slutade hon gråta, pappa kom hem och hittade mamma död. Det visade sig på sjukhuset att hon hade dött av en överdos. Mamma hade tagit tabletter och dött. Hon hade inte klarat det. Hon tog sitt liv. Nu var det bara jag kvar som kunde skydda Will från pappas mörka sanning. Hon fick aldrig se monstret, det vägrade jag tillåta. Om det behövdes så skulle jag ta vilddjurets angrepp. Från och med nu och i evighet...
Annons
Visa toppen
Show footer