Friday 27 March 2009 photo 1/2
|
Sjuttonde dagen. Något kul hände idag. Eller, ja, kul för mig i alla fall. Vi hade slagit oss ner för lunch, Marcus gick i förväg och jagade och Hilda gjorde soppa på något grönt. Tur att vi har med någon som kan laga ordentlig mat. I alla fall, vi hade slagit oss ner. Cindra sprang och lekte, och när hon kom tillbaka hade hon med sig något. Jag tänker inte uttala mig om vad jag tror det var, eftersom jag gillar att leva, men jag kan beskriva det. Det hade en mörkgrön stjälksak, och sedan skiftade hela... hm, den platta delen, i neongrönt och lysande rosa.
Cal sade att det var en fjäder, med Hilda hävdade (med bestämdhet) att det var ett blad. Samtalet gick ungefär såhär:
"Jag har aldrig sett en sådan fjäder förut!"
"Fjäder? Det där kommer från någon sorts syren ska du veta." (Översättning från något på bondska, hon pratar så ibland)
"Ursäkta, men med min utbildning bakom mig kan jag lugnt säga att det är en fjäder. Kanske någon sorts påfågel." Okej, jag erkänner, jag kommer inte ihåg vad han sade. Det var långt och krångligt, men det där var det viktigaste. Åh, jag kan verkligen inte återberätta samtal! Sedan sade i alla fall Hilda:
"Ja ursäkta mig, herr vetenskapsman, men jag skötte en hel gård när din mamma fortfarande bytte dina blöjor. Jag vet vad jag pratar om."
Cal kom inte på något bra svar, så han stod bara där och letade efter ord. Det är inte ofta han måste leta efter ord! Jag och Cindra höll på att dö! Han är lite känslig om sin ålder, tror jag, det måste jag komma ihåg. Till slut snäste han i alla fall:
"Då är det väl inte så konstigt att du har glömt ett och annat."
Och då sade Hilda:
"Jag har inte glömt hur du bönföll mig att laga all mat, eftersom store vetenskapsmannen inte ens kan koka nudlar!"
När Marcus kom tillbaka höll Cal på att skälla ut oss för att det inte var roligt. Jag och Cindra skrattade så vi grät. Marcus, Herr Bitter, himlade med ögonen.
...Det var så värt det!
Cal sade att det var en fjäder, med Hilda hävdade (med bestämdhet) att det var ett blad. Samtalet gick ungefär såhär:
"Jag har aldrig sett en sådan fjäder förut!"
"Fjäder? Det där kommer från någon sorts syren ska du veta." (Översättning från något på bondska, hon pratar så ibland)
"Ursäkta, men med min utbildning bakom mig kan jag lugnt säga att det är en fjäder. Kanske någon sorts påfågel." Okej, jag erkänner, jag kommer inte ihåg vad han sade. Det var långt och krångligt, men det där var det viktigaste. Åh, jag kan verkligen inte återberätta samtal! Sedan sade i alla fall Hilda:
"Ja ursäkta mig, herr vetenskapsman, men jag skötte en hel gård när din mamma fortfarande bytte dina blöjor. Jag vet vad jag pratar om."
Cal kom inte på något bra svar, så han stod bara där och letade efter ord. Det är inte ofta han måste leta efter ord! Jag och Cindra höll på att dö! Han är lite känslig om sin ålder, tror jag, det måste jag komma ihåg. Till slut snäste han i alla fall:
"Då är det väl inte så konstigt att du har glömt ett och annat."
Och då sade Hilda:
"Jag har inte glömt hur du bönföll mig att laga all mat, eftersom store vetenskapsmannen inte ens kan koka nudlar!"
När Marcus kom tillbaka höll Cal på att skälla ut oss för att det inte var roligt. Jag och Cindra skrattade så vi grät. Marcus, Herr Bitter, himlade med ögonen.