Monday 7 February 2011 photo 1/1
|
För ett år sen så försvann två personer ut mitt liv, för 3 månader sen försvann nästa och för 2 veckor sen försvann en till.
Att veta att folk försvinner ut mitt liv hela tiden, ställer bara till problem.
Jag förstår inte vad det är som är fel, antar att det är på mig. Som man alltid tror det är, om man tänker efter så är det aldrig fel på personen det handlar om. Utan man är inte skapade för att vara vänner, nära eller kära.
Menn fortfarande vad ska man säga? Från första gången man träffar den personen som man vet att det aldrig kommer vara "vi" med, så upplever man varje stund som något speciellt. Men behöver inte hitta på något, utan man kan bara sitta där runt köksbordet, vid stranden eller i soffan och bara ta det lungt, för man är ju fortfarande med den personen som betyder så sjukt mycket för de här året.
När allting väl börjar luta mot slutet så bråkar man mer, man måste göra mer och kommer fram till saker som inte är på speciella eller lika hos personerna som te.x Jag gillar drama och han älskar komedi. Jag gillar att läsa han älskar att kolla på tv. Bara små saker som egentligen säger så mycket.
När man väl börjar bråka hittar man bara fel, fel, fel och fel. Du hittar inte de specielle underbara som ni gjorde när ni satt i soffan och bara snackade.
Utan det bara försvinner mer för varje gång ni ses. Men man vågar inte inse det, för det "är" så himla bra mellan er egentligen.
Att förlora det där lilla man upplevde det året förstör ett helt år, att man bara ser det negativa, inget positivt. Hur ofta tänker man tillbaka på den tiden som var så rolig, fantastiskt och egendomligt?
Men ser bortom det, och ser oss bara vid köksbordet och inte göra någonting.
Jag minns varje dag at det året med mina pojkar, som det mest fantastiska och underbara som någonsin inträffat, jag kommer aldrig glömma den tiden.
Då jag var som den mest lyckliga personen i mitt liv.
Men den saknaden efter er är stor... <3
Annons