vi pratade så mycket på kvällarna, om allt. Jag kommer ihåg varje ord du sa som fick mig att känna mig så mycket starkare. Du sa åt mig att inte lyssna på andra när dom sa något elakt eller klankade ner på mig, utan jag skulle bara strunta i det och ha min egen syn på mig själv.

Den varma, ärliga rösten, tryggheten jag kände, känslorna, och dom stunderna vi pratade, jag saknar det.
Jag kommer ihåg speciellt en kväll, vi gick ensamma efter gatan, vi letade efter stjärntecken,skrattade, pratade, och det levde i nuet. Men självklart så kom vissa frågot upp som man helst hade viljat slippa men nu är jag bata glad för att allt kom upp.

Det känns som att du är en av som starkaste personerna jag har träffat. Vi gick iaf efter gatan och pratade och jag kommer ihåg hur du frågade mig: Ja men tycker du det? varför lyssnar du på det egentligen? det som är viktigt är väl hur du ser på dig själv? och vad du tycker, Inte vad andra tycker. Therese bli stark, lyssna inte på alla andra och ändra dig inte för något någon annan tycker som inte du tycker. För ingenting av vad dom säger är sant om du inte håller med dom när dom klankar ner på dig. Om du inte hade varit som du är nu hade du inte varit therese och det är det jag gillar med dig. Så tänk på det, ändra dig inte för någon annans skull, för då förlorar du dig själv och är inte Therese längre..

Jag hatar allt det här för jag saknar det så sjukt mycket. Jag önskar att jag hade dig vid min sida så mycket oftare, så jag fick känna den tryggheten och höra dina varma ord..

/trollet