Next day

Previous day

Monday 26 December 2011 photo 1/1

Jag har läst en hel del om människor som har haft eller har kontakt med exempelvis BUP. Och flera av dessa människor säger att de itne har fått någon hjälp och att de bara skrev ut en massa mediciner och grejer.
För det första, inom sjukvården får man inte skriva ut mediciner utan någon som helst grund vilket måste betyda att de har sett dina problem.
För det andra, om du inte känner att det hjälper dig, varför är du då kvar och fortsätter gå dit? Det är ju helt jävla onödigt.
Jag har även läst delar av texter där fok skriver t.ex. "De borde väl ändå ha förstått?" "Jag tycker nog att de skulle fatta att jag inte mådde bra".
Men öppnade du dig? Pratade du? Svarade du ärligt på frågor som de ställde? Det krävs att du pratar med din psykolog för att du ska kunna få någon hjälp.
Lika mycket som att du måste säga till en doktor var du har ont för att han ska kunna lokalisera felet och hjälpa dig så måste du berätta för din psykolog vad du känner och svara ärligt på dennes frågor.
Jag har varit i kontakt med BUP nu i flera år och i början kände jag inte att det hjälpte mig alls. Det var förmodligen för att jag inte var van att prata om mina problem och känslor. Jag har haft ungefär fem olika psykologer och pratat med.
Det gäller att hitta "rätt" psykolog som man känner att man kan lita på. Pratar man med någon man inte litar på så är det riktigt jävla svårt att öppna sig. Visst, det tar tid att lära sig lita på någon men man brukar oftast känna om personen i fråga har potential nog att litas på av dig.
Jag har pratat med en man på BUP nu ett ganska bra tag som egentligen inte ens är psykolog utan sjuksköterska. Men det är inte relevant vad han har för syfte där för han litar jag på, inte helt till 100% men hade det inte varit för en gång då han sa att han funderade på att berätta en grej för min mamma som jag hade sagt så hade jag litat på honom helt och hållet.
Nu gick jag lite ur spår men det jag vill ha sagt är att BUP får INTE skriva ut mediciner utan någon som helst grund och självklart är det svårt att prata i början men man får försöka ändå så man kan utveckla någon form av tillit.
En psykolog kan inte veta om du har problem eller behöver hjälp utan DIG. Du måste öppna dig och prata med din psykolog för att han/hon ska kunna hjälpa dig.
Innan du har öppnat dig så ska du inte klaga på att du inte har fått någon hjälp. Sen självklart finns det rötägg inom BUP precis som med alla yrken men då gör du bäst i att försöka hitta någon du litar på istället. Någon som inte är en komplett idiot för du har rätt att be om en annan psykolog. Det gjorde jag, flera gånger och till slut hittade jag den person jag ville prata med.
Lite synd bara att nu när jag fyller 18 i Januari så får jag inte prata med den här personen längre eftersom jag inte får ha någon kontakt med BUP och jag vill fortfarande ha någon att prata med så jag gissar att det blir till att leta efter någon annan igen.
Jag hoppas att ni har förstått och jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg och allt sånt här men detta har fan stört mig riktigt länge. Nu har jag fått skriva av mig och ni som har läst hit ner får mer än gärna lämna en liten kommentar om era upplevelse och liknande. Jag tar gärna en diskussion.
Tack för mig och ha det bäst!

0 Visa hela listan

Jag har läst en hel del om människor som har haft eller har kontakt med exempelvis BUP. Och flera av dessa människor säger att de itne har fått någon hjälp och att de bara skrev ut en massa mediciner och grejer.

För det första, inom sjukvården får man inte skriva ut mediciner utan någon som helst grund vilket måste betyda att de har sett dina problem.

För det andra, om du inte känner att det hjälper dig, varför är du då kvar och fortsätter gå dit? Det är ju helt jävla onödigt.

Jag har även läst delar av texter där fok skriver t.ex. "De borde väl ändå ha förstått?" "Jag tycker nog att de skulle fatta att jag inte mådde bra".

Men öppnade du dig? Pratade du? Svarade du ärligt på frågor som de ställde? Det krävs att du pratar med din psykolog för att du ska kunna få någon hjälp.
Lika mycket som att du måste säga till en doktor var du har ont för att han ska kunna lokalisera felet och hjälpa dig så måste du berätta för din psykolog vad du känner och svara ärligt på dennes frågor.

Jag har varit i kontakt med BUP nu i flera år och i början kände jag inte att det hjälpte mig alls. Det var förmodligen för att jag inte var van att prata om mina problem och känslor. Jag har haft ungefär fem olika psykologer och pratat med.

Det gäller att hitta "rätt" psykolog som man känner att man kan lita på. Pratar man med någon man inte litar på så är det riktigt jävla svårt att öppna sig. Visst, det tar tid att lära sig lita på någon men man brukar oftast känna om personen i fråga har potential nog att litas på av dig.

Jag har pratat med en man på BUP nu ett ganska bra tag som egentligen inte ens är psykolog utan sjuksköterska. Men det är inte relevant vad han har för syfte där för han litar jag på, inte helt till 100% men hade det inte varit för en gång då han sa att han funderade på att berätta en grej för min mamma som jag hade sagt så hade jag litat på honom helt och hållet.

Nu gick jag lite ur spår men det jag vill ha sagt är att BUP får INTE skriva ut mediciner utan någon som helst grund och självklart är det svårt att prata i början men man får försöka ändå så man kan utveckla någon form av tillit.

En psykolog kan inte veta om du har problem eller behöver hjälp utan DIG. Du måste öppna dig och prata med din psykolog för att han/hon ska kunna hjälpa dig.

Innan du har öppnat dig så ska du inte klaga på att du inte har fått någon hjälp. Sen självklart finns det rötägg inom BUP precis som med alla yrken men då gör du bäst i att försöka hitta någon du litar på istället. Någon som inte är en komplett idiot för du har rätt att be om en annan psykolog. Det gjorde jag, flera gånger och till slut hittade jag den person jag ville prata med.

Lite synd bara att nu när jag fyller 18 i Januari så får jag inte prata med den här personen längre eftersom jag inte får ha någon kontakt med BUP och jag vill fortfarande ha någon att prata med så jag gissar att det blir till att leta efter någon annan igen.

Jag hoppas att ni har förstått och jag ber om ursäkt för mitt långa inlägg och allt sånt här men detta har fan stört mig riktigt länge. Nu har jag fått skriva av mig och ni som har läst hit ner får mer än gärna lämna en liten kommentar om era upplevelse och liknande. Jag tar gärna en diskussion.

Tack för mig och ha det bäst!

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Camera HTC Incredible S

Focal length 5 mm

Aperture

Shutter

ISO 347

Date

Comment the photo

Anonymous Sun 5 Feb 2012 10:19

Känner mig rätt träffad av texten. Men för mig har det varit att jag fått så många olika hjälpinsatser, men det har inte hjälpt. De har aldrig riktigt vetat hur de ska hantera mina problem.
Jag har inte klagat på att "de borde förstått att jag ...." De är ju inga tankeläsare.
Men jag hatar när folk verkar tro att det finns en snabb fix, ta några piller per dag och så är alla problem ur vägen. Mycket av de problem ungdomar söker för idag handlar om beteendet, hur man hanterar problem. Men är man ung och ser BUP som "dumma i huvudet, vuxna fattar ingenting" tror jag inte heller det blir en så bra kontakt. Sedan kan man ju diskutera hur länge som helst om psykiatrins bemötande och hur de agerar inom slutenvården, men det är en annan fråga.

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 14:25

asså dom skriver ändå ut medociner hur som, jag har släkt och vänner som tar anti deprimarnde piller.
och en av dom tror jag och alla andra att hon har adhd men hon blir inte testad för de utan hon får dom pillerna som gör de värre istället för att hjälpa.
jag har lyckats med att snacka ett ANTAL personer ut ur skiten eller att ta själv mord eller att gå t bup.
och jag har varit nära på att ta självmord ett antal gånger men då har mina kompisar ställt upp och de jag menar e, fuck bup search help from buddies.
vänner e så mycke bättre än bup.....

- Read more -

View all comment answers (6)

tough-fluffy Mon 26 Dec 2011 19:13

Skriver de ut mediciner hur som så har de gjort ett tjänstefel och det ska man anmäla på ett eller annat vis. Som jag skrev så finns det precis som i alla yrken idioter.

Jag håller själv på med en utredning för adhd. Och det var inga problem. Finns det grunder till det så ska man självklart få testas.

Hade jag inte pratat på BUP så hade jag förmodligen inte levt idag. Men självklart är det bra med vänner OCKSÅ. Jag har många grejer som har räddat mig.

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 19:25

dom gör de och ja gillar inte de. asså ja menar bara dom gör de och alla har sånna olika personer som snackar me dom.
jag vet inte om du har adhd men en av dom har de de vet ja för hon e lika dan som min kusin (min kusin har adhd) ,

ja vet sjukt många som har behövt att gå t bup men dom klarar sig, me bland annat min hjälp och ja vet inte men jag har typ "konsten att hjälpa" och de e många som litar på mig och jag hade nog behövt gå t bup men ja vill inte för ja har dåligt ryckte nog osv...

- Read more -

tough-fluffy Mon 26 Dec 2011 22:09

Men de ska inte göra det. Och gör de det så ska man anmäla det.

Jag vet inte heller om jag har adhd än, men utredningen fortsätter den 16 Januari.

Jag vet att jag behöver kontakten med någon som inte på något sätt dömer mig eller bara säger till mig att sluta med det jag gör utan har en annan synpunkt på saker och ting än vad mina vänner har. Sen självklart pratar jag med mina vänner också, det menar jag inte. Bara det att jag behöver inte någon som säger till mig att sluta skära mig, jag behöver en person som hjälper mig hitta lösningar och saker jag kan göra istället eller saker som kanske minskar lusten osv. Just det här med självskadandet är bara ett exempel. Det finns flera anledningar till att jag behöver den kontakten.. Utan den skulle mina armar vara mycket mer förstörda än vad de är nu och förmodligen flera delar av kroppen också.

Jag har inte fått sämre rykte bara för att jag går dit så det vet jag inte var du har fått ifrån.

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 22:23

okej jag vet inte hur de e för dig men jag e lite så som du säger och ja har hjälpt kompisar att hitta lösningar osv.
och just nu orkar ja inte skriva en sån jätte lång kommentar så ja svarar på de sista..

jag är mobbad i skolan och så så jag har de jobbigt osv och om jag hade gått t bup så hade de bara blivet ännu värre, du säger att du inte har fått de men ja hade fått de, för jag kan inte ha min egna stil i kläder utan att få en kommentar på hur ful ja e och hur fula kläder ja har osv.. (jag har de ju men ändå)

- Read more -

tough-fluffy Mon 26 Dec 2011 22:28

Jag var också mobbad då jag tog kontakt med BUP. hade inga vänner osv osv. Sen jag började gymnasiet har det minskat nåt otroligt och jag har fått vänner och så där. Jag antar att folk växer upp och inser att det är dumt. Jag har t.o.m fått en ursäkt från en person som mobbade mig.

Jag har det ändå jobbigt men jag går inte in på vad det är just nu.
Och utan min bup-kontakt där jag kan prata och prata och prata utan att han stoppar mig eller bara säger typ, ååh vad synd att du mår dåligt, jag hoppas du mår bättre snart, du klarar detta osv osv. Hade jag inte haft det så tror jag inte att jag hade varit kvar idag.

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 22:40

okej, aa förstår de, men asså ja har "vänner" men ingen vågar stå upp, ja har skällt ut lärare osv har blivet utslängd jag e den ända i min klass som har stake nog att stå upp för mig själv..

- Read more -

tough-fluffy Mon 26 Dec 2011 22:45

Jag känner igen det där.

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 22:50

vi e kankse litta lika :D

- Read more -

tough-fluffy Mon 26 Dec 2011 22:51

Lite kanske ;D

- Read more -

jappejopp Mon 26 Dec 2011 22:53

haha aa :D