Efter döden

Hon såg dom sitta vid hennes säng i hennes sovrum. Hon kunde inte göra något för att trösta dom. Hennes mamma höll en nalle hon fått när hon vart 7 år av sina föräldrar. Hennes mormor hade sagt till dom att hon nu var en ängel och nu hade det bra. Hon hörde hur telefonen ute i hallen började ringa. Hennes mamma reste sig och gick ut ur rummet. Hennes pappa såg på hennes säng och då såg hon att han hade tårar i ögonen. Det fick henne tänka på livet hon levt.

Hon hade varit sjuk sedan hon föddes och fått genom gå många operationer. Hon hade tagit en massa olika tabletter och sprutor. En dag hade hon kollat sig i spegeln och tänkt: Jag klarar det här. Jag kommer att överleva. En dag ska jag se min mamma och pappa le utan att behöva oroa sig för mig.

I skolan så hade hon inte många att leka med, men hon visste att dom hon lekte med nu bara gjorde det för att vara snälla. För dom visste att hon var allvarligt sjuk. Varje dag frågade dom henne om hon ville följa med hem till dom och leka, men varje gång sa hon nej. En dag när hon gickvar på toaletten så hörde hon dom komma in och säga:
- Hon tror att hon är något bara för att hon är sjuk. Vi är bara med henne för att hennes föräldrar bad oss. Vem vill igentligen vara med den smittan?!
När hon hörde dom säga detta så satt hon chockat kvar långt efter att dom gått där i från. Tårarna rann nu fritt ner för hennes kinder. Aldrig hade hon känt sig så övergiven som nu. Hon hade blivit glad över att dom hade velat leka med henne, men nu förstod hon att dom bara låtsats.

Efter skolan gick hon direkt upp till sitt rum utan att säga ett ord till sina föräldrar. Hon hade ställt sig framför spegeln och tänkt: Vem är jag? Varför brur sig ingen om mig? Jag känner mig så ensam och ingen förstår mig!
Nästa morgon så började hon känna sig sämre. Hon orkade knappt att ta sig ur sängen. Hennes föräldrar blev oroliga men hon sa att hon mådde bra, men i skolan så föll hon avsvimmat ner på golvet. När hon vaknade igen låg hon i sin säng och bredvid henne satt hennes morfar och mormor. Hon bad sin mormor att berätta hur hon och morfar hade träffats. Hennes morföräldrar log och mormor började berätta. Efter ett tag blev hon sjukare och inget hjälpte. Inom sig förstod hon att hon skulle dö. Mormor, Morfar, Mamma, Pappa, de turades alla om att vaka över henne. Sista dagen i hennes liv tog hon papper och penna med vissa svårigheter och skrev:

Mamma, pappa och alla andra!!
Jag är ledsen att jag måste lämna er innan min tolvårsdag. Jag älskar er jätte mycket så ni vet. Jag hade hoppats att jag kunnat överleva tills jag blivit gammal och grå. Och så jag fått se le och skratta utan den blick med oro som jag sett ni gett mig. Men nu verkar det som om jag inte kan det. Så därför är min önskan att ni en dag ska kunna le och skratta utan besvär. Jag vill att ni ska kunna få mer barn och inte oroa er för det. Jag älskar er jätte mycket och jag kommer vänta på er i himmelen.

Puss och kram
Er dotter Adelle

ps. Om ni skaffar mer barn så använd gärna mitt rum. Ses i himmelen där jag kommer vänta tålmodigt på er. Älskar er!! <3 :D

Hon gömde brevet i sin dagbok innan hon la sig ner tillrätta i sängen och somnade fridfullt in.

Nu satt hon på fönsterkarmen i sitt gamla rum och såg dom gråta. När hon för första gången sett sin kropp utan själ hade hon tänkt: Så vacker och fridfull jag ser ut. Nu är det dags att ge sig av.
Men då, när hon skulle ge sig av hördes ett förödande tjut. Det var hennes mamma som kommit in i rummet. Hennes mamma försökte skaka liv i henne men hon hade inte vaknat. Då kunde hon inte lämna dom. Inte riktigt än i alla fall. Hon hade vakat över sina föräldrar sedan hennes död och sett hur släkten kommit och gått. Nu satt hennes pappa där och grät, han som hade varit så stark sedan hon fött. Hon saknade dom jätte mycket och hade gärna velat säga att allt var ett skämt. Hon såg hur hennes pappa tittade ner på golvet. Han hade upptäckt hennes dagbok och böjde sig ner för att ta upp den., när ett brev föll ur den. Hennes brev. Hennes pappa böjde sig ner och tog upp den. Han öppnade den och började läsa.
- Älskling, ropade han högt när han läst klart.
Hon såg sin mamma komma in i rummet och hennes pappa läste högt. Mammas tårar rann ner för kinderna. Men inte av sorg, i alla fall inte helt utan lycka.
- Vi klarar oss. Nu vet vi att vi alltid har henne hos oss.
Mamma nickade medgivande med glittrande tårar på kinderna.

Hon log av lycka. Hon visste att dom nu skulle klara sig utan henne. Plötsligt fylldes hon av ljus och hon tyckte att hon hörde änglasång. Sedan hörde hon ett förvånat utrop. Hon såg på sin mamma och pappa som nu kunde se henne. Hon vinkade glatt mot dom.
- Jag kommer alltid vara hos er i era hjärtan. Jag kommer vara en duva vid högtiderna och mina och släktens, era födelsedagar. Som en fallande stjärna kommer jag att vaka över er och som en duva kommer jag ner, citerade hon från sin mormors bok Guds änglar, Hejdå mamma, pappa.
Som en glittrande stjärna försvann hon.

Ja, hon kom då och då och hälsade på hos sin familj som en duva. Och om nätterna blinkade hon som en stjärna. Hon kom som hon lovat även när föräldrarna kom till hennes sida. Då hälsade hon på Syskonbarnen och så vidare. När man ville se henne var det bara att se upp. Historien berättades vidare inom familjen och släkten om flickan. Ingen tvivlade på att den var sann. Där i himmelen levde hon lyckligt med familj, släkt och vänner.

Annons

The photo has no tags

September 2017