August
Sunday 13 September 2009 photo 1/1
|
\Det du aldrig kommer förstå//
Bara försöka kontrollera över sig själv, känns som att jag tappat kontrollen för så länge sen, jag mår inte dåligt tycker jag men egentligen är jag så nere. Jag hatar det här, jag vill göra saker bättre men skiten kommer bara tillbaks till mig hela tiden och varje dag får man ännu mer, det gör mig svag även om jag inte bryr mig så mycket, men det gör en svag o trött i alla fall. Fan, skaffa ett liv var det du sa, tack för all jävla skit du ständigt ger mig, du är precis som jag för anade, det är hemskt att hela tiden och jag lider pågrund av dig, jag hatar dig så fruktansvärt mycket hela tiden, för man kan inte älska en som dig kan du aldrig förstå det. Ett begär efter något jag aldrig kommer få, jag försöker men det verkar inte ens löna sig, därför drömmar inte existerar i min värld. Mår illa, snart spyr jag, bara tanken på dig får mig att vilja spy, och du vet att jag hatar dig tror jag för du måste hata mig tillbaks minst lika mycket, för annars skulle du aldrig göra och vara som du är mot mig varje jävla dag. Du säger att du bryr dig om mitt mående, men jag tror inte riktigt på dig, för du ljuger hela tiden och dessutom lyssnar du aldrig på det jag säger, du tror hela livet är ett stort skämt. Bara överleva en dag som mig och du skulle vara ganska död just nu, jag vet att jag aldrig kommer bli perfekt eller accepterad i dina ögon, att jag inte räcker till. Men jag är ett barn jag ska inte kunna alla regler, jag är inte din övervakare. Du är en idiot som ständigt bryr sig om sig själv, när jag är sjuk eller har ont då säger du alltid att du har det värre än mig. Hur känns det för mig tror du? Får inte jag också leva lite.
Överleva till framtiden och jag stryper mig själv genom nätterna när tårarna börjar rinna, Jag mådde bra fram tills den här punkten, allt har stannat och jag vet inte vad jag tycker och tänker om något, gått tillbaks så många steg, stannat min egen värld och börjat tänka efter för varje steg jag tar, för varje andetag jag andas, jag andas men bara för tillfället. Tappar för ståndet o jag vet inte längre vart jag står, står i mitten o alla andra springer förbi mig. Jag vet att allt är mitt fel, att alla problem hemma ständigt har varit problem, men du behöver inte påpeka det vareviga dag, jag vet det redan. Kommer aldrig förlåta dig för alla dessa år.
Jag är inte lugn längre.
Hatar du mig, hatar jag dig, så är det bara.
Bara försöka kontrollera över sig själv, känns som att jag tappat kontrollen för så länge sen, jag mår inte dåligt tycker jag men egentligen är jag så nere. Jag hatar det här, jag vill göra saker bättre men skiten kommer bara tillbaks till mig hela tiden och varje dag får man ännu mer, det gör mig svag även om jag inte bryr mig så mycket, men det gör en svag o trött i alla fall. Fan, skaffa ett liv var det du sa, tack för all jävla skit du ständigt ger mig, du är precis som jag för anade, det är hemskt att hela tiden och jag lider pågrund av dig, jag hatar dig så fruktansvärt mycket hela tiden, för man kan inte älska en som dig kan du aldrig förstå det. Ett begär efter något jag aldrig kommer få, jag försöker men det verkar inte ens löna sig, därför drömmar inte existerar i min värld. Mår illa, snart spyr jag, bara tanken på dig får mig att vilja spy, och du vet att jag hatar dig tror jag för du måste hata mig tillbaks minst lika mycket, för annars skulle du aldrig göra och vara som du är mot mig varje jävla dag. Du säger att du bryr dig om mitt mående, men jag tror inte riktigt på dig, för du ljuger hela tiden och dessutom lyssnar du aldrig på det jag säger, du tror hela livet är ett stort skämt. Bara överleva en dag som mig och du skulle vara ganska död just nu, jag vet att jag aldrig kommer bli perfekt eller accepterad i dina ögon, att jag inte räcker till. Men jag är ett barn jag ska inte kunna alla regler, jag är inte din övervakare. Du är en idiot som ständigt bryr sig om sig själv, när jag är sjuk eller har ont då säger du alltid att du har det värre än mig. Hur känns det för mig tror du? Får inte jag också leva lite.
Överleva till framtiden och jag stryper mig själv genom nätterna när tårarna börjar rinna, Jag mådde bra fram tills den här punkten, allt har stannat och jag vet inte vad jag tycker och tänker om något, gått tillbaks så många steg, stannat min egen värld och börjat tänka efter för varje steg jag tar, för varje andetag jag andas, jag andas men bara för tillfället. Tappar för ståndet o jag vet inte längre vart jag står, står i mitten o alla andra springer förbi mig. Jag vet att allt är mitt fel, att alla problem hemma ständigt har varit problem, men du behöver inte påpeka det vareviga dag, jag vet det redan. Kommer aldrig förlåta dig för alla dessa år.
Jag är inte lugn längre.
Hatar du mig, hatar jag dig, så är det bara.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/traaktor/409284511/
Visa toppen
Show footer