August
Tuesday 22 September 2009 photo 1/1
|
Att ständigt ha koll på sig själv, kontrollera mängden man äter och leva på vågen det har man aldrig sagt gör livet lätt men vad ska man göra när man redan är fast i det hela, man försöker uppnå något bra men att det aldrig lyckas ändå, man försöker se bättre ut än vad man kanske redan gör. Man får inte överskrida ens mat vanor får du slutar det bara med fruktansvärda ångest attacker och det är inte kul att leva med.
Jag kontrollerar mitt ätande med tanke på om man har varit nära att få anorexia så blir det så att man fastnar, man vill ta sig ur det men att det inte går. En dag kan jag äta hur mycket som helst tills jag bara spyr eller ligger och gråter av magsmärtor, och andra dagar äter jag inte ett endaste dugg, jag vill bara ha självkontroll men jag har nog tappat bort den för länge sen.
Man ligger om kvällar och många nätter och tänker ut vad det är som egentligen stör en, man vill vara den är man är men det går inte för att det känns som att man lever i någon annans kropp. Man vet egentligen inte sjkälv hur man ser ut bara en annblick över en lögn man levt på i flera år, folk blir rädda och man vet själv att man utsätter sig själv för fara när man håller på så som jag gör. Så många gånger jag har ställt mig på vågen och skrikit elakheter till mig själv.
Folk märker inte det men jag märker det minst lika mycket för jag tänker inte på det, för andra är det en vana att äta olika klockslag och jag äter inte fören jag känner hur jag är nära på att svimma, men jag orkar egentligen inte bry mig, för maten har bara blivit äcklig och smaklös. Jag är precis som alla andra men samtidigt känner jag mig trygg i det att inte se ut som ett jävla monster men egentligen är jag ett monster som gr så här och så många gånger jag har vaknat mitt i natten och bara legat o skaka o gråtit. Jag får äta, men gör det inte, men det blr bara värre när någon säger att jag inte får äta då vill jag inte heller äta, då blir det än nerfallande vägg och mitt ätande upphör i några dagars tid.
Fyfan för mig hela tiden.
(Attentionwhore right now, jag förstör mig själv och jag vet om det)
Jag kontrollerar mitt ätande med tanke på om man har varit nära att få anorexia så blir det så att man fastnar, man vill ta sig ur det men att det inte går. En dag kan jag äta hur mycket som helst tills jag bara spyr eller ligger och gråter av magsmärtor, och andra dagar äter jag inte ett endaste dugg, jag vill bara ha självkontroll men jag har nog tappat bort den för länge sen.
Man ligger om kvällar och många nätter och tänker ut vad det är som egentligen stör en, man vill vara den är man är men det går inte för att det känns som att man lever i någon annans kropp. Man vet egentligen inte sjkälv hur man ser ut bara en annblick över en lögn man levt på i flera år, folk blir rädda och man vet själv att man utsätter sig själv för fara när man håller på så som jag gör. Så många gånger jag har ställt mig på vågen och skrikit elakheter till mig själv.
Folk märker inte det men jag märker det minst lika mycket för jag tänker inte på det, för andra är det en vana att äta olika klockslag och jag äter inte fören jag känner hur jag är nära på att svimma, men jag orkar egentligen inte bry mig, för maten har bara blivit äcklig och smaklös. Jag är precis som alla andra men samtidigt känner jag mig trygg i det att inte se ut som ett jävla monster men egentligen är jag ett monster som gr så här och så många gånger jag har vaknat mitt i natten och bara legat o skaka o gråtit. Jag får äta, men gör det inte, men det blr bara värre när någon säger att jag inte får äta då vill jag inte heller äta, då blir det än nerfallande vägg och mitt ätande upphör i några dagars tid.
Fyfan för mig hela tiden.
(Attentionwhore right now, jag förstör mig själv och jag vet om det)
Tänker på dig gumman<3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/traaktor/411441423/
Visa toppen
Show footer