Thursday 6 December 2012 photo 1/1
|
Det kanske är meningen att man gråter sig till
Sömns för att sedan kunna le igen.
Vi badade I solnedgången, jag ser tillbaks & orden kommer.
Det håller inte längre, vi sa det i kör. jag låter dagarna dö,
För jag saknar din röst. och allt vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
Du vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommarnätter?
Jag ville bara vara lite bättre, vindarna kommer jag svarade på direkten.
En klen tröst att jag ser dig ibland, att du ville ge mig din hand.
För vad spelar nån roll, när du lämnat allt?
Ingenting när det känns så kallt
Hör du jag håller andan, kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen bara en gång till.
Och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen bara en gång till.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/traktorfia/511574856/