<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Gumman förlåt jag inte svarat på ditt mejl men har hållt på att fixa med mitt internet. Det är bättre att du skirver om du tycker det är lättare. vet själv hur de e, jag har heller aldrig kunnat prata med någon. Självklart kommer det olika, jag vet att du aknske inte tror mig när jag säger de. Jag vet precis vad du snakcar om, har varit med om det själv. Jag har aksnke alltid varit den som ler o försöker se glad ut, men innombords har jag haft rätt många, jätte jobbiga år inom mig. Det var där min dröm om att lämna österlen börja. Då va jag aksnke inte mer än 12 år typ. Drömmen levde kvar när jag skulle söka till gymnasie skolan, men känslan om att vilja bort hade försvunnit, då över gick det till att det var jätte jobbigt i stället. o de va då jag blev riktigt deppig. Jag ville våga ta steget från österlen men samtidigt stanna kvar hos allt det jag hade. Från den tiden vi fick ut att det var dax att börja tänka på gymnasieval till kanske 1-2 månader in i ettan, det var då jag mådde som sämst. ärligt talat vet jag inte varför jag var depprigmerad, tror inte de hade något med skolan att göra egentligen. Det räckte att någon bara titta på mig så börja jag gråta. O allt folk sa, det kunde vara hur snälla saker som helst men jag tog det alltid som det värsta o fick en helt annan syn på det och tog åt mig direkt. Jag var en världelös och en dålig människa, enligt mig. På tal om att inte berätta, så bär jag på en hemlighet som absolut INTE MÅNGA vet. Självklart vet min familj, pip Mycket jobbig tid även det, kankse inte sånt som syns. pip Vilken tid :( Tro inte man ville gå till skolan för det var det sista man ville. Alla undra varför jag inte var där för dom tyckte ju inte att jag var sjuk. Det behöver inte alltid synas att man e sjuk, kom ihåg det ! Man har alltid olika andledningar till att stanna hemma. Men detta var ju något som inte jag ville folk skulle ha reda på. Jag kände mig som en dålig människa. O med de vill jag säga, att de e de sista du är. Du e verkkligen guld värd. Gumman du e stark, o du ska vet att jag finns här för dig och jag menar det verklgien. Jag vet även att du har en underbar familj som vill ditt bästa o dom precis som jag kommer stötta dig igenom detta, hur lång tid det än tar så ska vi klara detta tillsammans. "Vi ska gå hand i hand, genom livet du o jag. Om det händer ibland att vi ledsna är nån dag ska vi trösta varann, de e så de ska va, vi ska gå hand i hand du o jag" lalala... Vår sång gumman, varje gång du hör denna ska du tänka på att jag finns med dig även om jag inte är så nära att du kan få en kram. Men jag kommer aldrig vara längre i från än ett telefonsamtal. Du e stark ! Ett litet tips, man mår alltid bättre när man pratat ut, o vi som inte kan prata ut, vad ska vi göra ? Skriva dagbok ! Även om du inte skriver varje dag eller om du så skriver3-4 gånger per dag så hjälper de att få ut allt. De kommer bli som din bäste vän, den som vet allt om utan att råka avslöja en detalj för någon annan. Det hjälpte för mig. Jag fick rådet av riktigta proffs människor som jobbar med sånt här varje dag. O mitt lilla hjärtgull du ska veta att du inte är ensam, jag och din familj finns med dig <3

Detta var mitt mejl till en saknad vän som har det väldigt jobbigt just nu... Men tycker att fler än hon borde läsa det. och ta del av det !

Annons

The photo has no tags

August 2010