June
Tuesday 9 June 2009 photo 1/3
|
Känner att jag måste skriva av mig lite...
Den sensate tiden har de hänt så fruktansvärt mycket, och de är jag mycket tacksam över, men inte allt... Allt som har hänt har tyvärr inte bara varit positivt. O de har verkligen dragit ner på mina krafter. Men sen har det helt underbara saker också.
Att svara i telefon o på sms har jag faktiskt inte orkat eller hunnit med den sista tiden. Så jag ber om ursäkt. <3
Helgen har varit helt underbar och jag har träffat jätte mycket härligt folk :) Den börja i fredax med studenter i Simrishamn och avslutades igår på stinsen i Helsingborg. Känns som jag hunnit med väldigt mycket.
Men sen de som tynger mig mest är besvikelse, en massa tårar som sitter i halsgropen och attr inget är som vanligt. Den sista tiden har varit väldigt pressande, jag har flyttat hem de nödvändigaste sakerna till österlen igen, jag förbreder mig på att ta hänsyn till andra i ett hushåll, o sen har det varit mycket jobb, men det finns ju anledningar till det. Ville vara ledig på simrishman och ystads studentdagar så var tvungen att byta, sen finns de två andra stora anledningar till, som inte nämns här. Men jag har lärt mig vissa saker...
Jag kan verklgien inte vara lätt att ha med att göra för då hade de ju inte varit så här. Eller ? e ALLT DETTA BARA MITT FEL? Mitt fel att vi inte snackaar längre? Mitt fel att jag jag tender så lätt? Mitt fel att vår, din och min vänskap inte är som den var innan? Jag ber så mycket om ursäkt om allt detta är mitt fel, och det var verkligne de sista jag ville. Önskar jag kunde ställa allt till rätta. Jag ber om förlåtelse för att de gånger jag svikit dig, alla de gånger jag har sårat dig. Jag br om just din förlåtelse. <3
Jag skulle jag kanske inte säga din, utan er för detta är tillängnat mer än en person. De e fem namn som jag speciellt vill tillägna detta.
Min högra hand - Min vänstra hand - Din bror - Flikkan jag hade allt gemensat med - Hon från glassbyn
Jag vill så gärna ta min mobil och slå ditt nummer i displayn och bara snacka skit. Eller skirva ett litet sms och bara fråga "hur är det?" eller "vad hittar du på med?". Men jag vågar inte, vet ju inte hur din reaktion blir och om du vill. Om du bara kunde ge mig ett svar.
Känns som de blev en hel uppsatas idag, men som sagt jag behövde skriva av mig lite. Men nu vill jag vara tillägna att även om jag känner mig jätte ensam för stunden så vet jag att de finns folk där ute som stöttar mig nu som aldrig mest, de e er jag har i tankarna, de e ni som gör att jag verkligen kan ta mig igenom detta. O nu vill jag uppmana alla mina läsare till detta, att jag INTE bara mår skit för tillfälligt. Det finns även glädje i mitt hjärta, även om det kanske inte märks för tillfälligt.
Kan jag säga mer än - Happy Time ;)
Den sensate tiden har de hänt så fruktansvärt mycket, och de är jag mycket tacksam över, men inte allt... Allt som har hänt har tyvärr inte bara varit positivt. O de har verkligen dragit ner på mina krafter. Men sen har det helt underbara saker också.
Att svara i telefon o på sms har jag faktiskt inte orkat eller hunnit med den sista tiden. Så jag ber om ursäkt. <3
Helgen har varit helt underbar och jag har träffat jätte mycket härligt folk :) Den börja i fredax med studenter i Simrishamn och avslutades igår på stinsen i Helsingborg. Känns som jag hunnit med väldigt mycket.
Men sen de som tynger mig mest är besvikelse, en massa tårar som sitter i halsgropen och attr inget är som vanligt. Den sista tiden har varit väldigt pressande, jag har flyttat hem de nödvändigaste sakerna till österlen igen, jag förbreder mig på att ta hänsyn till andra i ett hushåll, o sen har det varit mycket jobb, men det finns ju anledningar till det. Ville vara ledig på simrishman och ystads studentdagar så var tvungen att byta, sen finns de två andra stora anledningar till, som inte nämns här. Men jag har lärt mig vissa saker...
Jag kan verklgien inte vara lätt att ha med att göra för då hade de ju inte varit så här. Eller ? e ALLT DETTA BARA MITT FEL? Mitt fel att vi inte snackaar längre? Mitt fel att jag jag tender så lätt? Mitt fel att vår, din och min vänskap inte är som den var innan? Jag ber så mycket om ursäkt om allt detta är mitt fel, och det var verkligne de sista jag ville. Önskar jag kunde ställa allt till rätta. Jag ber om förlåtelse för att de gånger jag svikit dig, alla de gånger jag har sårat dig. Jag br om just din förlåtelse. <3
Jag skulle jag kanske inte säga din, utan er för detta är tillängnat mer än en person. De e fem namn som jag speciellt vill tillägna detta.
Min högra hand - Min vänstra hand - Din bror - Flikkan jag hade allt gemensat med - Hon från glassbyn
Jag vill så gärna ta min mobil och slå ditt nummer i displayn och bara snacka skit. Eller skirva ett litet sms och bara fråga "hur är det?" eller "vad hittar du på med?". Men jag vågar inte, vet ju inte hur din reaktion blir och om du vill. Om du bara kunde ge mig ett svar.
Känns som de blev en hel uppsatas idag, men som sagt jag behövde skriva av mig lite. Men nu vill jag vara tillägna att även om jag känner mig jätte ensam för stunden så vet jag att de finns folk där ute som stöttar mig nu som aldrig mest, de e er jag har i tankarna, de e ni som gör att jag verkligen kan ta mig igenom detta. O nu vill jag uppmana alla mina läsare till detta, att jag INTE bara mår skit för tillfälligt. Det finns även glädje i mitt hjärta, även om det kanske inte märks för tillfälligt.
Kan jag säga mer än - Happy Time ;)
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/traktortosen/377741778/
Visa toppen
Show footer