January
Thursday 20 March 2008 photo 1/1
|
Allting faller, för eller senare faller allt. Min värld har krossats..och inget kommer nånsin bli som det varit.
Tårar rinner i en strid ström ner för min kinder, letandes efter
min läppar. Faktumet dunkar i mitt huvud liksom en hammare som slår en
spik. Hon är död, hon finns inte mer. Verkligheten blir så otäckt
påtaglig liksom livets slut. Smärtan i mitt bröst går inte att
beskriva, de är som om det blivit ett hål som aldrig kommer kunna
fyllas igen. ett stort svart jävla hål. Den som
nu tittar tillbaka på mig i spegeln är inte jag, jag är en främling för
mig själv. Mina svullna rödgråtna ögon är inte mina ögon, uppgivenheten
som tycks ha byggt sig ett bo är så obevklig. Aldrig kommer jag kunna
prata med henne mer och aldrig mer kommer jag kunna få krama om henne.
Aldrig mer..
Det enda som finns kvar är minnena, och de tänker jag vårda ömt.
Din tid här med oss på jorden är slut men jag tror du har det skönt där
du är nu!
Du fattas mig!
Allting faller, för eller senare faller allt. Min värld har krossats..och inget kommer nånsin bli som det varit.
Tårar rinner i en strid ström ner för min kinder, letandes efter min läppar. Faktumet dunkar i mitt huvud liksom en hammare som slår en spik. Hon är död, hon finns inte mer. Verkligheten blir så otäckt påtaglig liksom livets slut. Smärtan i mitt bröst går inte att beskriva, de är som om det blivit ett hål som aldrig kommer kunna fyllas igen. ett stort svart jävla hål. Den som nu tittar tillbaka på mig i spegeln är inte jag, jag är en främling för mig själv. Mina svullna rödgråtna ögon är inte mina ögon, uppgivenheten som tycks ha byggt sig ett bo är så obevklig. Aldrig kommer jag kunna prata med henne mer och aldrig mer kommer jag kunna få krama om henne. Aldrig mer..
Det enda som finns kvar är minnena, och de tänker jag vårda ömt. Din tid här med oss på jorden är slut men jag tror du har det skönt där du är nu!
Du fattas mig!
Visa toppen
Show footer