Friday 5 October 2007 photo 1/2
|
Godnattsaga för raggare... En liten trevlig historia som jag fick av en god vän. Det var en gång tre raggare som skulle åka till Tullinge Raceway för att köra streetracing. Vintern hade varit lång. Raggarna tillbringade den i garaget där man trimmat, portat, borrat, filat, skruvat och preppat. Nu när våren äntligen hade kommit ville de till Tullinge och årets första Stockholm Cup-tävling. Där skulle man testa sina fräna räserbilar mot varandra och se om alla vinterns lögner i garaget verkligen stämde, eller om de var bottenlösa. De tre raggarna bodde i en liten by långt ut på landet. För att komma till Tullinge var de tvungna att passera över en gammal stenbro över en liten å. Så långt var väl allt frid och fröjd, kunde man tro. Men under bron bodde ett elakt gammalt troll med blanka mässingsknappar. Det värsta trollet visste var raggare och V8-motorer, speciellt om de var trimmade och snabbare än trollets egen tjänste-Volvo med automatisk växellåda. När lördagsmorgonen äntligen kom slog raggarna upp garageportarna. Ut rullade tre blanka och potenta räserbilar. Efter att ha lastat in verktygslådor, lustgasflaskor, soppadunkar, hjälmar och lite mer lustgasflaskor startade de sina high performance-motorer. Efter en stunds varmkörning började den långa resan mot Tullinge Raceway. När den första raggaren närmade sig bron med sin Chevrolet Malibu 1966 låg trollet fortfarande och sov, tätt tryckt mot sin teddybjörn och med tummen i munnen. Så fort V8-mullret trängde in i hans lilla kula, endast möblerad med ett skrivbord prytt av en skrivmaskin och ett skåp fullt av olika blanketter, vaknade han och sprang sömndrucket men snabbt upp på bron. Han var högröd av morgonilska. Lagom till raggaren kom fram till bron stod trollet på pass med sin lilla tjänste-stoppspade i högsta hugg. - Vem är det som rusar en V8 på min bro, vrålade trollet och skramlade med mässingsknapparna. - Det är bara lilla jag, pep den första raggaren som alltid haft en särdeles utpräglad trollskräck. Men ta inte mig, jag har bara en sketen 350-motor med enkel fyrportare och headers. - Jag åker ju till och med på mönstrade gatdäck med godkänd offset på fälgarna, fortsatte raggaren och glömde berätta om strokerveven och det dolda tvåstegs lustgassystemet han precis installerat. Nej, ta min bror istället. Han har både tunnelram, scoop och bredare hjul! - Jaså, säger du det, sa trollet och kliade sig i skrevet. Nåja, det får väl gå för den här gången då, men nästa gång jag ser dig blir det dryga böter! Seså, pallra dig iväg nu innan jag ångrar mig! Den första raggaren stack iväg så fort som hans lilla smallblock bara orkade. Efter någon minuts trist och intetsägande tystnad bröts lugnet återigen av harmoniskt V8-muller. Den här gången var det lite mer högstämt. Om man lyssnade noga kunde man höra de solida lyftarnas rytmiska slammer mot den höglyftande mekankammen. Den andra raggaren var på väg att göra entré vid bron med sin Camaro från 1969 gungandes på de mönsterskurna slicksen med texten "Not for Higway Use" bortslipad. När han kom fram stod trollet där och tummade på tjänste-bötesblocket och klickade frenetiskt med sin tjänste-ballografpenna. - Vem är det som rusar en V8 på min bro, skrek trollet som inte gärna varierade sig i onödan, och skramlade återigen med mässingsknapparna. Han viftade febrilt med stoppspaden. - Det är bara lilla jag, men bötfäll mig inte snälla trollet, sa den andra raggaren efter att han bromsat in. Jag åker bara med en småtrimmad bigblock och bakdäcken ska jag byta så fort jag kommer hem. Dessutom satt scoopet faktiskt på även hos Svensk Bilprovning. Raggaren glömde påtala att han var gammal klasskamrat med besiktningmannen. - Nej, vänta på min bror istället, lirkade raggaren. Han har både slicks och rörchassi. Den bilen har aldrig någonsin sett en besiktningsstation, så honom kan du dyvla på massor av böter och till och med sätta ett körförbud. Jag lovar på min scoutheder! Det faktum att raggaren blev utkastad från pojkscouterna när han stal scoutledarens bil missade han i ivern att nämna. Trollet tittade på raggaren och sedan på sitt tomma tjänste-bötesblock. Tankarna snurrade runt i hans trånga och enkelspåriga lilla trollhjärna. Skulle han släppa denna notoriske ungdomsbrottsling till förmån för hans bror, den tredje raggaren? Om det var som raggaren sa kunde han håva in massor med guldpengar i böter. Detta gjorde alltid chefstrollet på gott humör, vilket kanske till och med kunde innebära att trollet kunde få ut en extra tjänste-ballografpenna! Då skulle alla hans trollpolare bli gruvligt imponerade. Dessutom är det ju så våldsamt tillfredställande att sätta körförbud på en raggarbil, och i trollets egen högst färgade värld var alla bilar med V8 just raggarbilar. - Okejdå. Låt gå för den här gången, sa trollet. Men då vill jag aldrig mer se dig här, för nästa gång kommer jag ge dig mer böter än du kan drömma om! - Tack snälla trollet, sa den andra raggaren, petade i driven med Quiksilverspaken och pekade röret åt trollen när denne vände ryggen till. Knappt hade motorljudet från den andra raggarens Camaro ebbat ut förrän ett nytt muller hördes i fjärran. Det här var helt olikt de tidigare raggarbilarna. Ljudet, nej snarare åskan, ökade i styrka och marken vibrerade allt häftigare. Fåglarna tystnade och tittade häpet på den låga, blanka skapelse som uppenbarade sig vid horisonten. Om trollet vetat någonting om bilar - men det gör ju aldrig troll - hade han vid det här laget kunnat urskilja profilen av en väldigt elak, grym och sällsynt bil. En Ford Fairlane Thunderbolt 1964! Fåglarna njöt inför åsynen av denna brutalt sönderyxade klassiker när den dånade fram över landskapet i riktning mot trollets bro. Makrolonrutorna skakade och prostock-scoopet vibrerade i takt med den stumt monterade storkubiksmotorn. - 700 kubiktum, minst, kvittrade fåglarna och nickade gillande. Gången skvallrade om en riktigt dramatisk rullkam av sällan skådat slag. Det karaktäristiska vinandet talade om att den drevs av en geardrive, och att ägaren bemödat sig att kryssa i rutan för "noisy" när den beställdes. Trollet stod på bron och väntade. När han såg monstret närma sig tänkte han belåtet att detta var bättre än han i sin vildaste fantasi kunnat vänta sig. Den här bilen skulle inbringa mer böter än trollet hade skrivit ut under hela sitt tråkiga och enfaldiga trolliv. Han kanske till och med skulle bli tvungen att hämta ett nytt tjänste-bötesblock för att få med alla allvarliga punkter och brister på bilen. Men det besväret gjorde han sig så gärna. Chefstrollet skulle bli så lyckligt att trollet troligen skulle få ut så många tjänste-ballografpennor han någonsin kunde önska sig. Dessutom skulle han komma att ligga osedvanligt bra till den dagen ett nytt chefstroll skulle utses. Han kunde knappt bärga sig tills han skulle få börja skriva ut böter. Massor av böter! Nu var bilen så nära att trollet kunde känna den fräna lukten av högoktanig racingbensin blanda sig med varm Kendall 50w-olja och doften av varmt gummi. Tänderna skallrade av vibrationerna och trollets kontaktlinser skakade ner på hakan. - HALT I LAGENS NAMN, hojtade han så högt han orkade med tjänste-stoppspaden i högsta hugg. Det var med nöd och näppe trollet lyckades överrösta bilens mountain-engine som andades genom nödtorftigt dämpade femtums stuprör. Bilen stannade, tack vare JFZ-skivbromsar, precis framför trollets extremt stora, platta fötter. Trollet kunde skönja en gänglig gestalt bakom den tonade vindrutan. Den tredje raggaren! Bilen vibrerade kraftigt när motorvarvet föll ner till 600 varv i minuten på tomgång. Kolfiberdörren öppnades och den tredje raggaren stack ut huvudet. - VEM ÄR DET SOM RUSAR EN V8 PÅ MIN BRO, gastade trollet för full hals samtidigt som han höll ett krampaktigt grepp om sin välpolerade tjänste-batong. Raggaren granskade trollet från topp till tå. - Ska väl du skita i, mumlade han och flinade. Dörren stängdes med ett skrammel och Thunderbolten backade ett 50-tal meter. Trollet tittade storögt på och undrade vad raggaren höll på med. Ingen smiter ju ostraffat från ett troll. Dessutom hade trollet sett raggarens registreringsnummer, så det skulle bli en enkel match att spåra upp honom. Vad trollet inte visste var att det tillhörde raggarens sura vinter-Volvo. Samtidigt som trollet antecknade registreringsnumret i sitt tummade tjänste-anteckningsblock ökade varvtalet kraftigt på jättemotorn. Raggaren tryckte in linelocken och sidsteppade McLeod-kopplingen. De stora slicksen spann hejdlöst mot den kalla och oklistrade asfalten. Röken välde ut ur de breda hjulhusen. Han släppte linelocken och lät slicksen rita två parallella gummispår cirka 20 meter. Sedan släppte han av på gasen och bromsade in. - Aha! Onödigt fordonsbuller och grov vårdslöshet i trafik, mumlade trollet för sig själv. Det blir grova böter och kanske till och med körkortsindragning. Trollet log belåtet. Under tiden hade raggaren backat tillbaka i de klistriga gummispåren. Nu stod han och tittade på trollet med motorn på tomgång. - I LAGENS NAMN, STÄNG AV MOTORN, ylade trollet och började gå mot bilen. - Det kan du ju inbilla dig, korkade troll, muttrade raggaren för sig själv. Han sköt i Lencolådans första växel med luftväxlingen. Med bestämdhet stampade han den hålborrade gaspedalen i botten. Alla spjällen i de två Barry Grant-modifierade Dominator-förgasarna öppnades på vid gavel och lät motorn få allt syre den ville ha. På ett ögonblick varvade motorn upp till varvstoppet, som dagen till ära var inställt på 9.500 varv. Skräcken lös i trollets tätsittande ögon när han förstod vad som var på väg att hända. Han fumlade med darrande hand efter sin tjänste-ärtpistol som han hade i sitt tjänste-hölster - självklart säkrad så han inte skulle skjuta sig i foten av misstag. Så värst mycket mer hann han inte innan raggaren åter dumpade sinterkopplingen. De 17-tum breda klistriga Hoosier-slicksen rynkade, skrynklade och vred sig när de utsattes för den brutala och obönhörliga kraften från Fordens lustgasade storkubiksmotor. Efter ett ögonblicks hjulspinn hittade slicksen nödtorftigt fäste och bilen sköt fart med framhjulen hängandes en halvmeter upp i luften. Varvtalet sjönk något när tvåans växel gick i med en knyck. Hastighetsmätarnålen passerade 110-markeringen i ungefär samma ögonblick som bilen träffade det fånigt stirrande trollet som ännu inte fått upp tjänste-ärtpistolen ur tjänste-hölstret. Kollisionskraften var fruktansvärd och trollet stångades i en vid båge över broräcket och ner i ån. Treans och sedan fyrans växel gick i i tät följd, sedan sjönk motorvarvet något innan motorljudet tonade bort och bilen försvann i horisonten. Återigen rådde tystnad sånär som fåglarna som skrattade sig fördärvade åt det enfaldiga trollet som nu började vakna till liv i det kalla vattnet. Han kravlade sig upp och satte sig tillrätta på en sten. Hela kroppen värkte efter den fruktansvärda smällen. Han såg sin egen spegelbild i vattnet. I pannan fanns avtrycket efter bilens kromade huvemblem, där lös nu den instansade texten "FORD" i relief. Trollet insåg motvilligt att han fått sig ett minne för livet och fåglarna skrattade fortfarande rått. Hur gick det då för våra tre tappra raggare på Tullinge Raceway? Jodå, resten av resan gick bra och vädret på Tullinge var som alltid på topp. Alla tre slog de sina personliga rekord och fick bra placeringar i Stockholm Cup. Bäst av allt gick det för den tredje raggaren, vår hjälte i Thunderbolten. Trots spräckt kolfiberfront åkte han 6.47 sekunder och 351 km/h! Det är världsrekord för trolljägarbilar, och står sig än i dag!
Annons
Anonymous
Fri 5 Oct 2007 12:02
men att du orkar
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/trevlighelg/103024710/