10 February 2008
Terapi ala bilddagboken!
För min älskade, älskade Impulss ska försvinna. Min bästa vän, han som alltid finns där, han som gör mig lycklig bara av att titta på mig under hans busiga lugg. Han som litar på mig till 100% och vars rygg jag känner mig helt säker på. Han som ligger kvar i boxen när jag kommer in i stallet och bara tittar på mig som om han försöker säga "kom matte, kom och lägg dig här bredvid mig". Han som har ställt upp för mig i två år och gjort sitt bästa, fastän han haft ont. Han som blir överlycklig över en galopp på röllingbyängen och vars glädje smittar av sig på mig. Den underbaraste, finaste, sötaste, busigaste, bråkigaste och lyckligaste häst jag någonsin träffat. Min älskade Impulss.Men jag ångrar inte vårt beslut om att ta bort honom. Hörde en hemsk historia från min hovslagare som berättade om en häst som haft samma problem som Impulss. Ägarna hade valt att försöka behandla hästen, men han hade inte svarat på behandlingen utan fått ondare istället. En dag så attackerade den hästen sin ägare, som han älskade så mycket, för att han hade så ont. Och då var de tvungna att ta bort honom. Jag är glad att Impulss får dö lyckligt och ovetande i alla fall. Lyckliga skithäst!
Japp, den tionde februari 2006 var dagen då han blev min.. ganska ironiskt va? Precis två år fick jag med honom.
Sötaste, på promenad i vårsolen eftersom han fått för sig å leka hingst med stona och fått en spark ;)
Direct link:
http://dayviews.com/trillili/2008/2/10/